Nu har vi bosatt oss i Oravais för en vecka framåt igen, den här gången var vi så bekväma så vi tog med oss vår egen dator, och nu talar vi ju inte om någon liten laptop. Haha! Men det är så skönt att ha fanskapet nära till hands, med alla program och mappar.
Vi kom hit först kring 19, och då hann jag ju inte börja koka ihop någon middag så vi packade bara ur bilen här hos svärföräldrarna, så åkte vi till deras villa (a.k.a. sommarstuga) där de praktiskt taget bor hela sommaren. Där åt Nicolina mat och Joline fick en puréburk, sen plockade Nicolina och svärmor blommor som vi på hemvägen var och la på min pappas grav.
Jag har inte riktigt pratat om min pappa med Nicolina, för henne finns bara mommo, fammo och faffa. Ingen moffa. Hon har ju varit så liten hittills, men nu tycker jag hon är stor nog att kunna förstå. Åtminstone lite.
När vi stod där vid graven berättade jag åt henne att det är min pappa som vi ger blommorna åt. Jag berättade att han var en riktig människa när jag var liten, att han älskade mommo och att han och mommo är mina föräldrar, men att han dog och blev en ängel just innan Nicolina föddes. Jag förklarade för henne att han blivit en ängel som skyddar henne, och att han skulle vilja träffa henne, men det går inte nu när han är död, för när man är död kommer man aldrig tillbaka. Att vi lägger blombuketten på hans grav så att han ska se att vi tänker på honom. Man såg på Nicolina att hon lyssnade på mig och försökte förstå, varpå hon kollade konstigt på gravstenen och sa: Jaa, men jag vill nog att han kommer tillbaks. Då högg det till i hjärtat.
Det är jätte svårt att berätta om döden åt en treåring. Jag vet inte om jag berättar på rätt sätt, men jag vill inte försköna det hela för jag tror det är lättare för henne att förstå om jag förklarar på ett enkelt och ärligt sätt. Jag vill heller inte dölja döden på något sätt, jag tror många föräldrar är rädda att prata med sina barn om döden, för att de inte vill att de ska bli rädda. Döden är och har alltid varit något hemskt, ordet ”död” är något man ska säga tyst. Det är ett hemskt och fult ord som man inte ska slänga runt, speciellt inte bland barn. Personligen tror jag inte barn blir rädda, ifall man berättar och förklarar åt dem på ett tryggt och lugnt sätt. Nu är det ju så att min pappa ÄR död, oavsett om vi vill det eller ej, och då tror jag det enda rättvisa för både pappa och Nicolina, är att prata om honom och förklara så Nicolina VET att han är död, att han inte kommer tillbaka, men att han följer henne överallt och att han älskar henne fastän hon inte ser honom. För jag vill, och jag vet att min pappa vill, att hon ska få lära känna honom fastän han inte finns längre.
Tkr det låter som ett bra sätt att förklara det =) Håller med om att man inte ska försköna det, då får ju barn en felaktig bild av döden. Bättre att förklara lugnt och som du sa, ärligt. Egentligen blir dem nog inte rädda, det är bara vi som inte gillar att prata om det. Döden skrämmer nog mer oss än barnen eftersom att dem oavsett hur bra förklaringen än är inte förstår fullt ut.
Tycker det var jättebra och fint förklarat för Nicolina. På tal om boktips…Farfar och lammen, jag tror att den går att låna eller köpa, men man får den när någon anhörig går bort och det finns barn med i familjen.
http://www.enigma.se/cleve/litteratur3.htm här finns en bra lista på en hel del böcker! det var dendär ”Adjö, herr Muffin” som vi läste, så den är i alla fall jättebra! :)
JANINA SVARAR: Tack för tipset! :)
Hejsan! Jag tycker du förklarade allt fint o smart med tanke på Nicolina :) När jag jobbade på dagis så dog en av barnens pappa (hon hade inte mycket kontakt med honom men nog var det ändå hemskt för en 6-åring!). Vi hade då en bok på dagis som handlade om en hamster soms farfar dog och hur de hade begravning för honom och hur det känns osv. Då tycktes flickan också förstå konkret ”vad som händer” när någon dör, vad det då brukas göra osv. Kanske det skulle löna sig för er också att ta en titt i bibban nästa gång om det skulle hittas någon bok om döden! Det låter kanske smått hemskt att läsa böcker om döden för barnen men dom är speciellt menade att läsas för barn för att dom ska förstå vad döden är osv! Jag rekommenderar dem i alla fall!
Bekanta känslor! :( Vi har pratat mycket om döden här hemma, nu när min farmor gick bort på lördag. Vi har umgåtts jättemycket med henne under den senaste tiden med barnen. Farmor har varit så pigg och med hela tiden o plötsligt är hon borta. Oj, va jag grät när vi åkte till sjukhuset på lö och fick höra att hon somnat bort. Jag råkade ha med herr Hoo 4-år med mig…förklara då att nu har det blivit så att du kan inte visa den där bilen till din gammel farmor :( Ja, vi har pratat ärligt, men lugnt o tryggt. Herr Hoo sa till mig, när vi åkte hem från sjukhuset att ”i himmeln får man så mycket godis man vill” så att det är bara bra att gammel farmor e där nu. Där får man göra vad man vill, sa han :( kram på dig<3
JANINA SVARAR: Usch vad det måste ha varit jobbigt, speciellt att ha med ena barnet just när du fick den hemska nyheten :( Men du förklarade det bra åt honom! Styrkekramar <3
Det är hemskt med döden, men det är definitivt något som man måste prata om. Jag tycker att du gjorde rätt med Nicolina.
Själv gick min mamma bort för några år sedan, då jag endast var 18, och när min dotter blir äldre hoppas jag att jag skulle kunna förklara för henne på ett sånt bra sätt som du gjorde med din dotter!
Det är inte roligt att förlora en förälder, men det är viktigt att barnen får veta vilka deras morföräldrar var. De är ju en del av våra barn och vilka de är.
Styrkekram till dig!
JANINA SVARAR: Det är verkligen inte lätt att förlora en förälder, jag skulle verkligen behövt pappa många år till. Lycka till den dagen när du ska berätta åt din dotter! Kramar
Tycker att du förklarade väldigt bra!
Men vad hände egentligen din pappa, ursäktar som frågar…förstår att det är ett tungt ämne.
JANINA SVARAR: Tack! Han dog i en hjärtinfarkt när jag var 15.
Jag bara älskar din blogg, du verkar ha en helt underbar personlighet och stil framför allt!
Jag undrar om du brukar shoppar på http://goattention.se? Själv shoppar jag mycket i olika onlinebutiker så är du intresserad kika in hos mig och få lite tips :)
Detta tillhör inte ämnet! Men tänkte ändå skriva, jag letade efter ett gamalt inlägg och då såg jag att Nicolina var 3 år 3 månader 3 veckor och 3 dagar idag! Lite roligt om jag får säga det :)
JANINA SVARAR: Hihi, hon är 3 år, 5 månader, 3 veckor och 3 dagar :) 5:an ser bara ut som en 3:a när bollen är ovanför :) Nicolina fyller i december!
Hej hej!
Måste säga att jag gillar din blogg mycket. jag började igår igen att blogga här och vore kul om vi kunde följas. Gärna på blogkeen om du vill?!:)
Jag tycker du förklarade helt rätt! :)
Som du säger är ju döden väldigt tabu att prata om, tyvärr. Det är ju någonting helt naturligt.
Och jag tror hon förstod vad du menade, men hon kommer säkert fråga mer om det när hon har fått fundera på det.. :)
Tack för en grym blogg :D !
Jag tror du gör precis rätt i att vara ärlig. Det lättaste sätter för barnet att förstå tror jag är om man tar det när det kommer naturligt. Som vid din pappas grav, där är det ju naturligt att prata om döden. Eller när ett husdjur dör, en farmor, en bekant, en insekt. Ja du förstår. Tror barn har väldigt svårt att förstå om man bara tar det ur luften liksom utan att de har nåt att relatera till.
Fasar för den dagen jag kommer behöva berätta för mina barn att deras morfar inte finns mer. Jag vet att den dagen kommer att komma innan de är allt för stora tyvärr. Det kommer göra så förbannat ont inte bara för mig men för barnen att förlora sin älskade morfar som funnits där sedan de föddes, som de träffat flera gånger i månaden i flera år. Eller den dagen vi måste ta farväl av vår älskade hund, han är 5 år nu och med lite enkel matte så lär han väl med lite tur leva kanske 7 år till. Såna tillfällen när man tänker på det borde man bara låta bli att skaffa husdjur, en sorg mindre att handskas med. Men och andra sidan går man ju också miste om all glädje under de åren man har dom, och kanske behöver barn lära sig hantera sorg och förstå att ingen levande varelse lever för alltid. Svårt dedär. Minns hur ledsen man var när hunden dog när man var liten, hemskt var det och man grät i flera dagar. Men man kommer ju över det och jag skulle aldrig vilja leva om mitt liv utan hund :)
Har du visat bilder på din pappa för Nicolina? Kanske du kan göra det vid graven annars, då blir det ju lättare för henne att förstå när hon har ett ansikte att minnas :)
JANINA SVARAR: Håller med om det du skriver! Hon har sett bilder på honom förut, och då har jag försökt förklara för henne att det är min pappa och att han dött och blivit en ängel och blabla, men hon har nog inte försått det riktigt. Jag tror dock hon skulle förstå det bättre nu efter att hon varit till hans grav (hon har nog varit dit förut men då har vi inte försökt förklara åt henne eftersom hon varit så liten). Så det är väl en god idé att visa bilder på honom fast nu redan idag så länge hon minns gårdagens besök till gravgården.
Jag tror du gör alldeles rätt i att berätta på det viset som du gör. Min insyn i barns syn på döden (har jobbat på en förskola) är att de inte är rädda för döden. Det är inget läskigt för dom, det är mer naturligt för dom att prata om döden. Sen kan det nog också bero på att de inte förstår fullt ut vad döden egentligen innebär.
Barn säger saker som ”Jag skulle ha en lillebror men han dog i magen” ”Först kommer min pappa dö, sen min mamma och sist jag” De pratar om döden på ett friare sätt än vad man gör när man blivit formad av omvärlden under en längre tid.
Nu kanske det mest bara blev massa babbel men jag ville säga att jag tror du gör rätt i att prata på det viset som du gör. Att din pappa blivit en ängel och att han inte kan komma tillbaka, men att han älskar henne.
Kramar till dig
HEj ! Jag tycker det var fint beskrivet och realistiskt för en tre åring. Vi har använt oss av samma då en kär hund plötsligt dog. Så barnen ( nu 3,5 och 2 ) vet att nekku nu är i himlen och hon kommer inte därifrån men hon ser oss. Vi pratar om döden i vardagen också i och med att vi nog dödar krankar och det finns roadkill =döda djur på vägen ibland. Jag tycker et år ok att barn vet om döden men man behöver inte gå in i detalj ! Den fina illusionen om att nån tittar ner pådej från moln kanten är bra tycker jag ! :)
JANINA SVARAR: Vi pratar också om döden i vardagen, t.ex. när hon fångar en myra så säger vi åt henne att hon inte får hålla i den så hårt för då dör den ju. Så hon vet nog ungefär vad döden innebär, fast vi går förstås heller aldrig in på detalj och jag tror inte hon förstår hur hemsk döden faktiskt är när det ”drabbar” ens nära, och det är ju bara tur att hon inte vet det ännu! Så länge hon är liten får hon föreställa sig moffa som sitter på ett moln och tittar på henne :)
Döden är ju en del av livet så det skall man inte dölja. Här har vi ”mjukstartat” med att prata om husdjur som dött etc, tror det var lättare att förstå för henne först, sen har vi gått över till människor när det blivit aktuellt..
JANINA SVARAR: Eftersom vi inte pratat om min pappa ännu med Nicolina så har vi också börjat prata om djur först, så hon har lärt sig vad döden är nu när vi börjat berätta om hennes morfar. Det känns bra att kunna berätta om honom nu när hon vet vad man är när man är ”död”.
Jag tycker att ditt sätt att prata om döden med Nicolina verkar som ett bra sätt. Det blir ju mera konkret eftersom någon nära till dej dött, och du kan då förklara det hur du känner det och hurdant det egentligen är, istället för att säga att ”alla dör nångång” men det är inte konkret på samma sätt. Om du förstår vad jag menar :D
Jag måste ännu säga att det du sade om ordet ”död” är ganska sant, hemskt, fult ord som inte skall sägas högt.
Jag kommer bara att tänka på meningen som mamma sade åt mej när jag ringde till henne en dag för ett par år sedan: ”min pappa är död”. Hur ofattbart låter det ordet när någon säger det åt en sådär?
Men jag tycker det är bra att man talar om döden. Både före och efter att det händer.
Ursäkta, jag har tydligen lite orddiarré här, lång kommentar..
JANINA SVARAR: Jag förstår hur du menar! :) Jag minns också så tydligt den dagen när poliserna kom för att ge oss budskapet om att pappa hade dött, hela världen stannade och just ordet ”död” är så svårt att förstå när det gäller någon nära.