Sommaren 2014, det är nog en sommar jag sent kommer glömma. Sommaren när Milou föddes, när vi hade tropisk värme flera veckor, när Nicolina lärde sig cykla och simma, när vi faktiskt njöt av att vara på landet och inte bara tyckte det var tråkigt.
Vi har haft en så bra sommar så jag känner mig mer än redo för hösten. Det är nog första gången jag känner så tror jag, jag brukar alltid ha ångest när de första löven faller och det börjar bli mörkt om nätterna. Istället tycker jag nu att det är mysigt och ser fram emot höstrusk och första snön.
Det här kommer bli ett bra år. Mitt sista år som mammaledig. Let’s make it count!
