Det som har hänt är följande:
Vi bor på fjärde våningen, när vi ska ner trycker vi på ”P” och den knappen börjar lysa. Nu har det hänt två gånger att någon tryckt på 6:an när vi just stigit in i hissen, sen någon sekund senare har 3:an börjat lysa. Hissen har åkt upp till 6:an och dörren har öppnats, ingen har varit där och det har varit alldeles knäpptyst i trapphuset. Hissen har åkt ner till 3:an, dörren har öppnats men ingen har varit där heller. Väl nere på marknivå har ingen kommit ner från trapporna, ingen har varit ut på gården, och hela trapphuset har varit knäpptyst. Det märkliga är, att knapparna inne i hissen börjar inte lysa när någon trycker på dem utanför, de börjar bara lysa när man själv är i hissen och trycker på den knapp dit man ska. Vem är det då som står där bland oss och trycker på knapparna? Och varför just 6:an och 3:an? Det har som sagt hänt två gånger nu.
Inatt drömde jag att det spökade, vilket jag drömmer ganska ofta eftersom jag är så lättskrämd och det är ett av de obehagligaste jag kan tänka mig att skulle kunna hända. Jag drömde att vi kollade film, Nicolina låg i vår säng och sov middag, jag kollade mot vårt sovrum för att se om hon hade vaknat, och plötsligt åkte dörren fast helt av sig själv. Jag vaknade med hjärtat i halsgropen för jag tycker sånt där är så äckligt och hemskt, sånt man inte kan förklara. Jag sneglade lite mot sovrumsdörren, vände mig mot väggen och somnade om efter en stund.
Sen när Daniel kom hem kring 8 imorse, berättade han att han varit med om något konstigt nu igen. Det var när han just skulle ta tag i handtaget nere vid husets ingång, såg han att dörren som leder till tvättrummen mittiallt öppnades av sig själv. Ingen var där, varken i tvättrummen eller i trapphuset, och det var alldeles knäpptyst. Nu är det så att den där dörren måste man öppna med sin hemnyckel, och den går varken upp eller stänger sig av sig själv, utan man måste låsa upp och knuffa upp den.
Nu finns det säkert många logiska förklaringar till detta, men jag kan bara inte komma på något annat än att det spökar, för så pass mycket tror jag på det övernaturliga.
Orkade ni läsa ända hit så kan ni väl slänga in en kommentar om er syn på sånt här, kanske har ni varit med om oförklariga saker ni också, eller så kanske ni tycker jag är helkonstig?
Tror nog på spöken. I huset som vi bodde i i Vasa spökade det i. Det var ganska läskigt då en liten flicka stod och stirrade på mig då jag sov, jag vaknade och såg hennes ansikte innan hon försvann bort. Hon var klart rädd för sin pappa som också visade sig för mig en gång, men han var jag skit rädd för jag fick känslan att han var väldigt våldsam mot sin familj.
Samt att min man var helt hundra på att jag gick förbi med en röd kjol på mig fast jag var och fixade mat i köket Och jag äger ingen röd kjol…
jag tror också på spöken, men som andra har kommenterat tror jag att dom är snäll.Kanske har du någon som gått bort som skyddar dig? Jag har en morfar som gått bort och han kollar mig i mitt hus. OCh jag känner min farmor är med mig vart jag än går. Kanske försöker dom bara visa att dom finns där?
Alltså huj, du skrämmer mej också:D nu sitter jag här ensam i mitt rum och är helt i panik att min dörr sakta öppnas utan orsak… :D
Shit så läskigt, kram, hoppas det blir bättre !! :)
Therese: Oj gud vilka berättelser! Jag förstår att du tror på spöken när sånt här hänt dig. Fast då sägs det ju att de som tror på dem har lätt för att se. Både jag och Daniel tror på spöken. Jag läste igår att när något sånt där händer så ska man absolut inte ignorera händelsen, utan istället prata högt med anden så att den vet att du lagt märke till den. Annars kan det bara bli värre! Vissa spöken vet tydligen inte att de är döda, de försöker få hjälp men det enda sättet de kan göra sig tillkänna e ju just genom sånt där. Skrämmande är det dock, speciellt när man inte vet om spöket är vänligt eller elakt.
Jag har alltid trott på spöken/andar. Har nog mina anledningar till att tro på sådant också, har dessutom en mamma som också är väldigt troende på spöken och andar så har nog fått det lite där ifrån också.
När jag var 13 år så gick en vän till mig bort. Han blev påkörd av en bil. Detta hände under sommartid. Ungefär 10 dagar efter att han hade gått bort ligger jag i sängen och sover, klockan var runt 7 på morgonen. Plötsligt vaknar jag, och går raka vägen bort till mitt fönster, rullar upp rullgardinen och tittar ut på lekplatsen. Jag ser Jonas sittandes på taket av en lekställning. Han vinkar åt mig. Jag vinkar tillbaka. Ler åt varandra. Jag står där en stund, sen går jag ner i vardagsrummet och tittar på tv. Allt kändes så naturligt, läskigt, men så naturligt.
Det är iallafall en av anledningarna till att jag starkt tror på andar. Den andra anledningen till mitt starka troende har jag fått nu när vi flyttat in i vår nya lägenhet.
Det började rätt så tidigt efter inflyttningen. Jag har en tjejkompis på besök och jag ska bara lägga in mina och sambons underkläder i byrån. Jag och min vän är inne i en konversation så hon följer med in i sovrummet och står lutad mot dörren. Jag lägger i underkläderna, vänder mig mot fönstret för att rätta till krukan som står lite fel, vänder mig om för att gå ut och då öppnas byrålådan. Mitt framför ögonen av mig och min kompis! Vi blev totalchockade, fann inga ord. Andra gången i lägenheten var när min mamma var här och hon skulle hämta sin jacka i hallen, då känner hon att någon står bakom henne, men där fanns ingen. Hon kommer ut till mig i köket och frågar var joakim är, och han var på balkongen. Hon är än idag helt säker på att där var någon. Och det är just i hallen som det mesta händer tycker jag, där känner man sig aldrig ensam om man säger så. Och ytterdörren har öppnats av sig själv ett x antal gånger.
Men det allra läskigaste som har hänt i vår lägenhet måste ha varit morgonen när någon knackade, på vår sovrumsdörr!!!! Det var fruktansvärt. Jag och Joakim ligger och småsnackar i sängen efter att vi precis har vaknat. Vi har alltid vår sovrumsdörr nästan helt stängd annars lyser solen in från vardagsrummet. Men iallafall, vi ligger där en stund och snackar och plötsligt hör vi något som vi kunde uppfatta som en knackning. Men den var så tyst så vi skakade av det och fortsatte prata. Då kommer en knackning till, på sovrumsdörren, och denna gången mycket hårdare och tre knackningar knack knack knack. Väldigt obehagligt. Och min sambo är väldigt emot det här med spöken och andar, absolut ingenting han tror på, trams säger han. Men denna gången… Visst blev jag rädd, men den minen min sambo låg inne med just då, jag hade betalat den där anden eller spöket för att få se minen igen.
Det är lite vad som har hänt mig i mina dagar. Och som du förstått vid detta laget, jag tror på andar och spöken. För min del ser jag inget "logiskt" i din berättelse, för min del är det bara att det spökar i er hiss hehe.
Men här fick du iallafall svar från en som verkligen håller med dig, till 110%. (och i en lång kommentar också). Och nu fick du även höra om mina oförklarliga saker hehe.
Men förresten, tror Daniel på spöken/andar? Det underlättar en hel del.
Ha en fortsatt trevlig dag, hoppas jag inte gjorde dig allt för trött i ögonen! Kram
Jag tror också på spöken, fast jag inte riktigt vill erkänna, men många gånger har jag vaknat mitt i natten av en duns/hård smäll som kommer inifrån lägenhäten och jag kan inte förstå vad detta är om inte spöken!
Visst finns de andar, Ingen människa i hela världen går ensam för de finns alltid någon ande som vägleder dig. Oftast kan du känna av när den/dom vill ha kontakt med dig och berätta något, du kan plötsligt känna spännings huvudvärk. En ande kan vissa dig vägen mot rätta beslut om den är god, men visst de finns andar som vill skrämma vettet ur en också. Om de är I ett hus de spökar behöver de inte varit att något dött i just de huset utan dom söker sig till dit de känner sig hemma, precis som vi gör när vi flyttar. Oftast när man känner sig iaktagen och de blir en obehaglig känsla är det bästa att snällt be dom gå därifrån och säga att man vill vara ensam. Har varit med om en hel del jag också, utvecklade de sjätte sinne genom att flytta ihop med sambon vars mamma är väldigt kontaktbar och lärt sig en hel del. Har fått förklarat för mig en hel del och känner mig inte ett dugg rädd längre.
Mina "drömmar" är snäppet värre.
Jag har "drömt" om skuggor som skadat mig.
Det läskiga e att jag inte kan förstå om det är en dröm eller inte för jag e typ VAKEN då det händer! Jag har även gjort tester för att just se om jag verkligen är vaken och då insåg jag att jag varit vaken.
Om du vill läsa o mina drömmar så finns de under en egen kategori i min bogg så ta en liten titt :)
Har nu börjat sova med en tänd lampa och vaknar av de minsta lilla ljudet, jävligt störigt. Vaknar så fort det blir ljust ute också… Behöver ingen väckarklocka längre! ^^'
http://www.minipiiip.myshowroom.se
Själv är jag en i grund och botten rätt så skeptisk person, jag har en tendens att hitta på en logisk förklaring till det mesta, men med det vill jag inte säga att jag inte tror på spöken.. : )
En dag då jag varit ut och gått med barnen och skulle svänga in på vår gård tyckte jag att jag såg en karl gå över gården, och då blev jag ordentligt skrämd! Jag bara tittade upp som hastigast, tillräckligt för att se hans kläder, och sedan var han borta. Vår dotter brukar också prata om någon "farbror", men vem hon skulle kunna mena har jag ingen aning om. Rädd är hon inte, så OM det nu går någon här är det kanske bara någon som vill se efter vårt/sitt gamla hus lite.
Säkert finns det medier i Vasa/vasatrakten, men först kanske det kunde löna sig att kontakta hissbolaget och be dem kolla upp hissen.. : )
Känner igen mig! Har minnen från liten och även för ca 2 år sedan, när jag var liten minns jag alltid om jag behövde gå upp på toaletten om natten såg jag alltid en man stå i dörröppningarna som att han skulle ha velat blockera vägen för mig och jag minns bara jag sprang för jag blev så rädd, och senast var det i förra lägenheten jag bodde i, kunde få en hemsk känsla i kroppen att jag var iaktagen och ville bara komma mig bort från det, en gång blev det så obehagligt så att jag ringde min pojkvän och under tiden jag talade om det blev känslan bara värre så det slutade med att jag fick panik och sprang ut! Trodde då ännu att det bara var en känsla jag fick men efter att både jag och min pojkvän vaknade en natt av att ett glas som stod på bordet bredvid plötsligt dunsade ner i bordet som om någon lyft upp det och släppt ner det började man ju fundera lite, efteråt fick jag också veta att flera i min släkt känner av spöken/andar vad man nu vill kalla det så då började man ännu mera fundera på att kanske man inte inbillade sig allt..
Jag tror helt å hållet på spöken eller övernaturligaväsen. Jag drömmer och har sett andar. Mina föräldrar är inte i livet och när min pappa gick bort pratade mamma med pappa och jag några gånger med honom. Det samma hände när mamma gick bort. Vi har pratat en massa gånger. Man vänjer sig med tiden med dessa väsen och dom vill för det mesta bara väl! :)
Jag tror att alla spöken är snälla. Så få ingen panik mina vänner när ni stöter på ett spöke ;)
usch ja, ja tror på spöken. har aldrig sett något spöke själv men tror nog att det finns. kommer ha svårt och somna inatt nu då man kommer ligga och tänka på allas historier :)
Varje gång jag är ensam hemma så känner jag att det är någon som följer mig. Flera gånger har mammas och pappas tv kommit på, både den gamla "stenålderns" och nu den nya flatscreenen, lampor har gungat, och hårfönen har fullit i golvet fast den har varit långt inne på mitt skrivbord :S
ja tråor nåo på spöken å! e it annos na rädd fö spök å andatr men tå tåffe har nattskift å man måst såva sjölv bruk ja nåo bli liiti ängsli.. åotäckt å såva sjölv :/
Jag är också hemskt rädd för sånt där, jag har inte sett något men det verkar ändå läskigt!!
Jag tror också absolut på spöken! När vi flyttade till vårt hus vi bor i idag lekte jag och en kompis (vi var 12 då) på mitt rum mitt på ljusa dagen. Plötsligt ser vi båda en man med svart rock och svart hatt stå och kika på oss. Sekunden senare försvann han.
Några månader senare lekte jag och samma kompis hemma hos mig, vi var ensam hemma, och råkade ringa upp mamma från mobilen från fickan. Hon svarade inte och det blev så att det spelades in ett meddelande på hennes mobilsvar. Senare ringer hon upp mig och frågar varför det är en man i huset. Får senare lyssna på meddelandet och först hör man oss otydligt men sedan hör man en man jättetydligt som säger "Sluta lek!".
Även på senare tider har det spökat hemma hos mig. Jackor som ramlar ner av sig själv och skor som står mitt på skohyllan som slängs ner och hamnar mitt på golvet långt ifrån hyllan. Min dator slås också av och på flera gånger varje natt och för ett år sedan ungefär vaknade jag av att det kändes som någon stirrade på mig. Satt mig upp och kollade mot dörröppningen (där jag såg mannen) och där står en liten flicka med en nalle i handen. Den gången vart jag riktigt rädd!
Säger som ovanstående att du inte är knäpp som tror att det är spöken, men försök tänka på dem som goda. Sedan jag började ha en positiv inställning och bara tro att de är här för att visa att det finns, har de varit mycket snällare mot mig och inte busat lika mycket! :)
Tror nog också på andar å dyl. har inte upplevt så mycket själv, men för kanske 3 månader sedan var jag i min lägenhet och hade släckt lamporna och skulle gå och lägga mej…10 min. senare när jag låg i sängen, kom köksfläkten på mittiallt av sig själv! Då blev man minsann skraj…Så inte är du konstig :) Kan ju iofs. vara något el-fel också men man vet aldrig!
Huj. Jag vill tro att det finns logiska förklaringar till sådant som du beskriver ovan, men samtidigt blir jag lika skrämd. Jag vet inte riktigt om jag tror på spöken eller inte, men rädd är jag åtminstone.. Har antagligen sett för många kriminalserier och skräckfilmer, fast jag inte alls tycker om det sistnämnda och oftast vägrar se på sånt.
Alltså jag må låta hur dum som helst men jag tror på "spöken" eller själar som stannat kvar på jorden! Men det där är ju upp till en själv. Jag har också förstått att dom som tror på detta har lättare och är mer "mottagliga" för att se eller höra själarna. och dom som inte tror eller är skeptiska inte ser dem. Vet inte om det stämmer. Min mamma har många gånger sett och hört "själar". Vi har bott i ett hus där vart det har spökat, saker har flyttat på sej och röster har hörts. Jag kommer själv ihåg detta fast jag bara var 4-5 år när vi bodde där! kusligt var det.. Men tillika intressant! Flera år senare fick jag höra en möjlig orsak till varför det spökade där. Många tror inte på sånt här, kanske för att de är rädda? Men de är helt okej de väljer man ju själv såklart! Fin blogg du har annars! En riktig inspiration är du! Har jobbat på dagis nu i ca 1,5 år och förstår dej precis. Barn är så ljuvliga tillika som man ibland skulle kunna låna ut dem på biblioteket! :D Första gången jag kommenterade fast jag följt med din blogg i evigheter! Bättre sent än aldrig! ;P
Hej, jag tror oxå på spöken, håller med Sara det hon skev här uppe, att de inte vill skada er eller någon annan i huset utan bara visa att dem finns och bli upptäckta. Säg till högt nästa gång de skrämmer dig. hoppas det blir lugnare för er allihopa. Kram.
Jag tror också på spöken. På förra stället vi bodde hände en del skrämmande saker nattetid, obehagligt!
du, helkonstig? nånej. såg att nån hade skrivit att djur ser/känner saker som vi inte ser. i mina föräldrars gamla hus (som farfar har vuxit upp i) så stirrade min katt rakt in i sovrummet, fast jag lyfte upp henne fortsatte hon stirra, precis som om hon hade sett någon :/ och så har det hänt en hel del andra märkliga saker i huset, men rädd har jag aldrig direkt varit, har alltid tänkt att det är farfar och farmor som är på besök :) men visst kan det hända att man de flesta gångerna tror att det är spöken/andar, och att det finns vettiga lösningar. som t.ex. det där som hände för din daniel, med dörren nere vid ytterdörren. kan ju hända att dörren inte hade gått fast ordentligt (jag vet ju inte såklart om det är en lätt eller tung dörr) och då daniel kommit in hade dörren gått upp av korsdraget från ytterdörren. men det är bara en teori, för jag vet ju inte heller hurudanna dörrar det är i ert höghus :) men det där med hissen… den är smått läskig :/
Är en ny läsare till din blogg, bara så du vet! hehe.
Jag tror också på spöken. Jag har faktiskt råkat spela in ett spöke på inspelning (Har däremot inte kvar inspelningen, så man har ju sin fria vilja att tro på detta eller ej). Men familjen hade hyrt ett gammalt hus som förr i tiden var ett hus för fångar sägs det (som de sa säkert dödades där förr) och jag och en kompis hade tänkt spela in en skräckfilm med mobiltelefonen, så vi spelade in en knakande dörr och när vi lyssnar på dörren så hör vi en mans röst säga; är du här nu? rätt tydligt faktiskt och vi var de enda två i huset.
Synd bara att telefonerna var så gamla så det inte gick att föra över dem till datorn.. Men däremot tror jag inte att spökan är elaka.
Jag tror nog att det finns "spöken". En gång när jag körde moped så såg jag någon som var ute och gick. tittade ner på mätartalvlan på mopeden för att se att jag inte körde för fort och när jag tittade upp igen var personen borta och det finns ingenstans h*n hade kunnat försvinna. På samma ställe några månader senare så såg jag och mina kompisar någon som kom springande. Vi hade klättrat in på ett litet inhägnat område bredvid vägen dr vi egentligen inte fick vara så vi gömde oss, men jag kikade fram genast för att se vem det var men då var personen borta och även denna gång hade h*n inte kunnat försvinna för så snabbt springer ingen och det är ett ganska öppet vägavsnitt. Så jag tror nog att det finns saker man inte kan förklara. Bodde en tant där nära den vägen som dog i en bilolycka för många år sedan så har inbillat mig att det är hon som spökar;)
Jag är extremt mörkrädd och får rysningar av att läsa allas kommentarer! Usch! Jag hade jättesvårt att sova hon mina kusiner då min faster berättade att min kusin för några år sen suttit i matstolen och vinkat åt någon som inte syntes och sagt "hej tanten! Hejhej tanten!", dessutom kör min hennes lillebrors radiostyrda bil runt av sig själv! Den kan ju ha någå elfel men.. Men jag sover alltid med film på och helst nån lampa också! Då blir jag inte rädd! ;)
Shitt va häftit! Ja tror absolut att e spökar, sko va rolit ti sii e me egna ögon. Men på sama gang ere ju no lite hemskt å..
Jag tror också på spöken eller andar. När jag är ensam hemma så känns de alltid som att någon skall stå och titta på mig så jag vänder mig om men igen är där. Men jag tror att det är min farfar som håller ett öga på vårt hus och mig när jag är ensam hemma. Kram på dej!
Tycker med att allt sådant är hemskt! Är själv väldigt lättskrämd!
Säger som många andra här att du är inte konstigt och det klart att det är spöken! Men man ska aldrig bli rädd, blir man rädd så blir det ofast bara värre det är snarare bättre att säga "Sluta nu" högt. Skulle det bli väldigt obehagligt så kanske ni ska ta dit en utdrivare men annars prova bara att lugnt säga "sluta nu" så brukar det lösa sig. :)
Jag vet att det spökar här och även i förra huset vi hade samt även på en förfallen gård som vi arrenderar. När jag var liten så sa jag till mina föräldrar att det känns som om någon tittar på mig, det gör det än när jag är vid den gården som vi arrenderar. Fast jag vet att det inte är farligt utan döda släktingar som håller koll på oss.
Min mamma har sett att vi har en hustomte i vårat nya hus, hon har sett honom i ögonvrån jag tror att jag har sett honom i ögonvrån också men det kan även ha varit någon annan fastän nästa sekund när man tittar dit så ser man inget och vänder tillbaka huvudet så ser man fortfarande något i ögonvrån.
Jag har varit med om en hel del när jag varit ensam hemma, speciellt när jag har vaktat huset och min familj varit bortresta men det har bara varit att vara lugn och inte noja sig i onödan.
När jag i höstas började på ett nytt jobb så bodde jag på jobbet kunde jag på helgerna (stannade ofta kvar på helgerna i sthlm) så kunde jag känna närvaro av någon fastän jag var själv där, kunde höra saker och tro det eller ej, jag vet att det är min skyddsängel som beskyddar mig som var där. Den ville bara göra sig påmind om att den finns vid min sida. Känns så skönt att man aldrig känner sig riktigt ensam utan man har någon som beskyddar en.
När jag kommer till nya okända platser så kan jag ibland få den där känslan av att någon tittar på mig och skulle det någonsin bli hotfullt så skulle jag kontakta ett medium. För det finns hotfulla energier också dock inte lika vanligt som de vänliga energierna.
Jag skulle kunna berätta hur mycket som helst men det har jag inte tid med och du har nog att läsa ändå.
Lycka till och bli aldrig rädd säg bara sluta nu så löser det sig! :)
Är också lättskrämd just för spöken och sånt, om jag tror att spöken finns vet jag inte men iallafall något övernaturligt tror jag absolut finns..om det nu är spöken eller andar eller var det är kan man ju fråga sig :)
Jepp, tror på spöken, andar, vad man nu vill kalla dem. Hos oss spökar det ibland. Kan känna att någon kommer riktigt fast i mitt ansikte och andas på mig en stund för att sen försvinna. Men jag är inte rädd för dessa spöken, jag tror inte att de vill oss illa utan mer kommer för att ge sig till känna att här är jag och ser efter att du har det bra. Så för min del får de gärna finnas och tom göra mera väsen av sig :)
tror precis som flera andra att spöken finns men jag försöker att inte låtsas om dem eftersom jag är så lättskrämd!
På äldreboendet jag jobbar på är det många som berättar om osaliga andar och hälsar på figurer som vi som jobbar inte kan se…
oftast är ju spökena inte farliga men det är lite läskigt!
Jag tror absolut på spöken!
Min kompis har bott i ett hus där det spökar, vi har flera gånger hört någon som gått i trappen fast ingen varit där, vi har också hört att någon har "gått" på våningen över då vi alla satt och åt vid bordet..
Du är verkligen inte konstig som tror de. :-)
Klart det finns spöken! :) Men de är nog aldrig farliga även om de kan sprida dåliga energier om de inte är snälla spöken. Men jag säger som några andra här, om de skrämmer dig hjälper det att säga högt att de inte har rätt att vara här, be dem gå därifrån. Låter lite löjligt kanske men det hjälper oftast. Hoppas de inte ställer till det för mycket för dig. Kram
jag är med väldigt lättskrämd det räcker med att någon berättar just något liknande så börjar jag inbilla mig att jag hör eller ser saker.
jag och mina kompis var vid hennes mammas hemgård, men den är nu deras villa. jag och min kompis sovde på övre våningen och före vi skulle gå och sova så hittade vi en bild på min kompis mamma när hon var liten, vi stälde fram bilden på en gammal byrå, och på mårgonen nr vi vaknade så var bilden sönder riven och ramen var trasig. efter den gången har jag inte vågat fara till den villan mera…
Har ni talat med husbolaget – kan det vara t.ex. ett tekniskt fel med hissen om det alltid är samma våningar den åker till? :)
Hej! Tycker inte alls du är tokig. Ja har själv upplevt mikrovågsugnar som startar mitt i natten. Har även sett en man med en lång svart rock och hatt gå i hallen.. Min sambo tycker de är jätte obehagligt. Ja tror de är min farfar.. Ta dit ett medium om du vill få bort det. Annars kan man be dem sluta.. Funkar för mig. Säger de högt.. Lycka till:)
åh det är så kul när man hittar andra som känner precis som en själv och vet vad det handlar om, jämfört med när man försöker förklara för ens föräldrar som tycker att man ska sluta, o annars kommer hamna in på psykhem.
spöken vet ja inte, men andar. elr om det kanske räknas som samma, jag vet inte men jag är säker på att det finns andar nästan överallt där vi är dagligen.
själv känner jag av när jag tex inte är ensam i ett rum elr ett hus. kan vara väldigt obehagligt vissa gånger men vissa går det även att känna om dem är arga eller snälla. ofta när jag är på dåligt humör eller ledsen och bara vill vara själv, brukar jag fara till en plats där jag vet att dem finns, där jag känner närvaro men dom är snälla och lugna vilket gör att jag gärna sitter där i min ensamhet och funderar om jag är på det humöret.
har inte direkt varit med om någonting sånt här vad jag kan komma på nu, men en arbetskolegas dotter har haft mycket problem med det och verkligen varit rädd. hon kännde av dem, såg dem och det hände saker i deras hus. det slutade med att dem fick ta hem en "utdrivare" som kunde få henes nivå på hur mottaglig hon är, att bli högre, och efter det blev det bättre.
jag har tidigare också haft mycket problem med dethär, tex inte klarat av att vara hemma vissa perioder just för att jag känner närvaro. haft ångest till 1000. men genom att prata om det hjälper faktist, för mig i alla fall. och även att hitta andra som tror på det och känner av det.
tror också som nån tidigare hade skrivit att det kan vara någon som dött i huset, men det kan även vara någon som stod nära dig eller din pojkvän, som dött. eller någon helt utomstående.
jag brukar höra stegen av vår hund i huset nästan varje dag men har vant mig,hon dog för 3 år sedan och hon vill mig inget illa. och även om det känns jätte obehagligt så kan de inte göra någonting. förmodligen vill dem bara se att ni mår bra.
nu kanske det låter som om jag faktiskt borde vara på psykhem, men det här är vad jag känner och har upplevt :) efter att ha diskuterat allting om hur jag känner kring det här och hur jag känner närvaro med min pojkvän är det mycket lättare att hantera det på ett helt annat sätt än tidigare :)
det fler än man tror som tror på dethär elr har varit med om någongting, det är bara de att de flesta inte vågar säga någonting om det, eftersom de är rädda att inten ska tro dem.
det är bevisat att det finns andar/spöken vad man väljer att kalla dem. sedan är vissa mer mottagliga än andra. att det händer saker i huset tror jag är för att de vill ha kontakt, visa att dem är där.
jisses vad lång kommentar det här blev. hoppas du orkar läsa :)
ha det bra kram
Jag tror på spöken… Jag är extremt mörkrädd och hoppar till så fort jag hör nåt ljud. Det har jag varit sen jag var ungefär 11 år, och nu är jag 19… Det har hänt att jag har sett och hört min väns döda pappa prata med mig, men jag vet inte om det bara är min hjärna som busar med mig… Obehagligt är det iaf! Jag förstår dig helt och hållet!
det kan väll vara något fel på hissen också så att knapparna börjar lysa? :)
Jag har sett min farfars ande så att spöken finns är helt klart sant! Har även haft en medial hemma och hon har känt en kvinnlig ande i mitt hus, skulle tippa på att det är min farmor och farfar eftersom det är deras gammla hus
Jag tror absolut på spöken. Har tydligen sett några också (jag insåg det inte förrän efteråt då inte alla jag varit tillsammans med hade sett det jag såg). Jag har en kompis som är väldigt mottaglig för spöken, han kan känna av dem och deras energi, alltså om de är vänligt sinnade eller inte.
Jag tror oxå på sånt där och när jag känner av något så jag blir rädd säger jag bara högt -sluta nu ni skrämmer mig.
Brukar fungera men de e lite läskigt!
jag har alltid haft svårt att tro på saker man inte ser, jag tror tex. definitivt inte på gud, inte för att det egentligen skulle kunna vara omöjligt att han finns utan mer för att det inte går att bevisa och det som inte går att bevisa finns inte hos mig, men det här med spöken/andar… av någon anledning har jag fått för mig att just detta finns. jag har ingen aning om varför, det är mest bara en känsla. jag har varit med om liknande saker i tvättstugan i mitt lägenhetsområde, tex en gång stod jag inne i tvättstugan med dörren stängd och höll på att stoppa in tvätt i tvättmaskinen när jag ser att dörrhantaget in till tvättstugan saaaakta trycks nedåt, jag väntade på att någon skulle stoppa in nyckeln i låset (dörren låser sig automatiskt när man stänger den) men inget hände, plötsligt är det som att någon släpper handtaget så jag går dit och öppnar dörren, men det är ingen där, hur mysko som helst! kan mycket väl finnas en logisk förklaring, men det är lite läskigt.
Jag har sett och känt av spöken sen jag var 12 år, så jag tror dig absolut. I min mammas hus spökade det väldigt mycket innan vi tog dit en utdrivare.
Inget i mot andarna egentligen, men det fanns en hel del obehagliga typer där. Jag hade mått dåligt under en längre tid, vart sjukt trött så fort jag kom in i huset och fick fruktansvärt huvudvärk. Fick då veta att det var en ande som jag bar på eller som hängde sig fast vid mig för att den inte ville lämna huset. Det om något var obehagligt.
Har näst intill hur mycket historier som helst, så jag tycker inte du helkonstig, för isf borde jag vara världens freak!
Jag är också lättskrämd. Men det låter ju som att det är döda människor (själarna) som inte fått ro. Kanske någon, några som dött i ert lägehetshus? Är det ett gammalt hus? Ush, ja det låter jätteläskigt.. Jag har hört att man kan prata till dom typ "Jag vill inte träffa er, gå här ifrån" och så ska de tydligen lyssna. Det skulle du kunna prova. Men om det är i hissen med Nicolina kanske hon står som ett frågetecken och undrar vem du pratar med. Men, ja.. Läskigt låter det! Hoppas du får många tips nu på vad du kan göra! kram
Egentligen tror jag väl inte på spöken, eller tror först att det finns en naturlig förklaring till saker som sker, men ändå tror jag att de kan finns runt omkring oss. I mitt barndoms hem brukar de säga att de bortgångna första ägaren/eller en gammal man som bodde i det förut, går i källartrappan och i tamburen. Det sägs ju att djur ser sådan här saker tydligare, och en gång när vår ena katt satt och åt mat tittade han snabbt upp mt trappan i tamburen, lag örnen bakåt och så allt ängslig ut, stirra jätte länge på trappan (där det inte fanns ett skit) sedan fick han väldans brått att gömma sig, efter en stund kom han sakta fram krypande och kolla runt hörnet mot trappan för att kolla ifall allting var bra. Så tydligen såg han något där fast inte vi såg. Men ifall de finns så tror jag iaf inte att de finns några onda, som någon tidigare sa, andar från typ sådana som bott tidigare i huset.
Usch!
Jag är exakt som du lättskrämd och det värsta är när man inte kan få ut något läskigt ur huvudet. När man slagit igång tanke knölarna då är det kört!
Jag har aldrig sätt nå spöke och jag är så glad för de för jag tror inte jag skulle fixa det.
Kraam
Jag känner absolut igen mig. Har varit med om mycket liknande saker samt träffat min döda farmor. Väldigt läskigt men samtidigt häftigt !
Jag tror på spöken. Livrädd är jag oxå, hemskt är det när sambon jobbar natt. Jag är så pass rädd att händer minsta konstigt som jag inte kommer på någon förklaring till ringer jag och storbölar åt mamma och hon brukar då komma efter mig.
När jag var 15 bodde jag med en vän, vi såg dörrar öppnas, lampor blinka och saker falla. Hos min ex pojkvän kunde möbler flyttas och det var riktigt hemskt! De var inte på samma ställe på morgonen som kvällen före, vågade inte vara där till sist.
Jag tror på spöken, har varit med om väldigt mycket som liten, framför allt. Jag förstod inte då men har förstått nu när jag är äldre att de har varit något onaturligt. Min pappa är väldigt påtaglig och har sett en heldel under sitt liv. Dock gillar han inte att prata om det.
Vad jag tror så är de så att alla barn är påtagliga för spöken just för att de har så öppna sinnen osv. Men att de hela tiden får höra av vuxna att de inte finns spöken och att de inte är någonting att bry sig om och därför blir de inte påtagliga och de i sin tur inte tror på de. Ett exempel; min systers dotter va cirka 3 år gammal och vinkade ut i tomma intet och va jätteglad. Min syster blev rädd och frågade vem hon vinkade till och hon svarade "pappas bror". Hennes pappas bror som dog för x antal år sedan och inte visste om att han haft en bror eftersom hon var för liten. Hur förklarar man det?
Jag tror absolut på spöken! Då min mormor låg på sin dödsbädd, så sa hon åt mig, under ett av de sista klara ögonblicken hon hade "Jag kommer nog och hälsar på dig ännu". I flera veckor efter att hon dog var jag livrädd att sova ensam i huset jag bodde i. Jag har fortfarande inte sett henne, men kanske hon vet hur rädd jag är, så hon håller sig tyst då hon besöker mig :)
Nej jag tror på spöken så absolut jag tror de är spöken du har i ditt lägenhetshus. Säkert nån gammal vakt mästare på 1800 lr nått som bara går "runt och kollar att allt är okej". För den verkar ju inte "arg" så att säga. Men vad vet jag, spånar lite bara.
usch, förstår dig! I villan jag och min familj bodde i när jag var mindre så spökade det väldigt mycket och högt. Kompisar vågade nästan inte sova över :P Även fast mina föräldrar inte trodde på spöken så insåg dom också att det var någonting. Jag och mina syskon är helt säkra på att det spökade. Allt möjligt hände!
Jag tror inte på sånt men det är väl antagligen för att jag aldrig varit med om något onaturligt sådär. Men tycker inte heller att folk som tror på det är konstiga så länge det inte går helt till överdrift för det är ju ingen som kan bevisa att det INTE finns spöken. Jag är jäkligt lättskrämd annars, men inte just för spöken utan mer verkligheten där ute. Jag går ALDRIG någonsin i mörkret själv, cyklar jag så går det undan ska du veta haha. Jag lyssnar alltid efter ljud när jag ska sova ensam hemma men jag tror nog mer att nån ska göra inbrott och mörda mig eller nåt.
Hoppas ni får en bra förklaring till det ni upplevt för det är aldrig roligt att vara rädd. Lycka till!
Fast man vet att det säkert finns en vettig förklarning till saker och ting, så vet jag precis hur du känner dig! Jag och min pojkvän bor i en lägenhet i jakobstad. Innan vi flyttade dit så bodde där en gammal gumma som sen dog, därav fick min pojkvän lägenheten ganska billit eftersom att han köpte den från ett dödsbo. Iallafall så misstänker vi att det är gumman som spökar. Vi har haft stolar som börjat gunga av sej själv, radion har plötslit kommit på, vi har hört tydliga steg från sovrummet, tv:ns lampa kan börja knäppa å blinka, vår ringklocka har ringt mitt på natten å ingen har sen stått bakom dörren m.m. Men läskigaste av allt var när jag var hemma ensam en kväll, så hörde jag en smäll i väggen, och mitt i allt föll en tavla ner. jag tänkte "nåja, kroken gick säkert av, inget att bli rädd för..", 10 sekunder senare kom en smäll igen, å en annan tavla föll ner. Då blev jag så rädd så ja ringde efter en vän som kom och hämtade mej för jag vågade inte vara ensam! Men vi försöker intala oss att det är ett snällt spöke, men ibland kan jag tycka att det är obehagligt att vara ensam hemma.
Jag tror verkligen på spöken, har varit med om några saker men det är inget jag orkar skriva, men du är verkligen inte dum i huvudet eller något, isf är vi många som är det! :)
Fy vad otäckt! Jag tror oxå på spöken. Hoppas det lugnar ner sig annars får ni säga ifrån!
Jag tycker inte alls att du är konstig. Bor själv i ett gammalt egnahemshus där en person gått bort. Här händer inte så mycket nu mera men förr kunde man höra steg på trappen fast ingen var där. En ytterdörr som öppnades och stängdes. Tillochmed har det hörts när något/någon stått i hallen för att "stampa av smuts" från skorna, som man gör när man kommer in. Bara det att ingen var där..
Så du är inte galen!
MeN fy så läskigt. Jag tror och på spöken och inbillar mig alltid saker då min sambo är borta på jobb mån till tors. Men jag har aldrig upplevt något som ni. Usch, hoppas de försvinner.
Usch det är så läskigt att höra sånt här :o
Jag har inte varit med om något liknande eller något annat jag kan komma på. Men jag tror starkt på att det kan spöka i alla fall! Vem var det annars som skulle gjort alla dessa saker hos er? Och skulle alla tv-program bara vara påhittade? Även fast många tror det… Men de kan väll inte vara så att de bara vill lura oss? De själva måste ju i alla trall tro på det och förmodligen för att de har fått det bekräftat på något sätt! Tror du inte det?
Jag tror egentligen inte på spöken eftersom det aldrig har hänt mig något sånt uppenbart. Men jag vet en kompis som alltid råkar ut för läskiga saker. Sen finns det ju saker som händer alla, som att tv.n helt plötsligt får "myrornas krig" på skärmen och alla tänker att det är någon sladd som är fel, men när man kollat sladdarna så är dom precis som dom ska. Det finns ju alltid en förklaring till varför något händer, oftast iallafall. Så jag tror att dom finns, fast dom vill oss inget illa utan dom vill bara visa att dom är här.
Kram på dig :)
Jag tror på spöken, men jag säger alltid andar! Försöker att alltid tänka att det är tex min mormor, då blir det inte lika läskigt :)
Jo jag tror helt klart på spöken! I min lägenhet i Uppsala så hände det väldigt märkliga saker; som att spisen helt plötsligt var på. En gång låg jag och sov på soffan och vaknade av att en kall hand rörde vid mig, jag vaknade men kunde inte röra mig (av chock förmodligen). Det märkliga var att exakt samma sak hade hänt min mammas sambo någon dag innan…
Sen har även lampor gått igång utan anledning. Men jag är inte rädd för det spöket, jag tror hon bara vill visa att hon finns :)
Jag tror på spöken. I förra lägenheten kunde jag känna att någon var där, men där jag bor nu är det helt lugnt.
Nej hemska saker. Hatar verkligen att läsa om sånt här. Jag får tipuhud ändå upp i hårbottnet. Usch.