När jag tänker på att jag aldrig får träffa pappa mer, och allt han missar.
När jag ser sorgliga filmer eller läser om någon som mist sitt barn i någon sjukdom, t.ex. cancer.
Om jag varit på dåligt humör och låtit min irritation och ilska gå ut över Daniel och Nicolina, så kan jag ibland gråta efteråt av dåligt samvete.
Ibland gråter jag bara av att jag är så arg inombords och det inte finns något sätt att få ut all ilska.
Ibland gråter jag av lycka.
