Jag har börjat drömma väldigt mycket och konstigt sen jag blev gravid. Varje natt drömmer jag och oftast är det bara roligt, jag älskar att drömma. Men inatt hade jag verkligen inte en bra dröm, jag drömde att jag fick missfall. Jag vaknade och blev så lättad att det inte var på riktigt, men tänk om det skulle hända?
Förra graviditeten tänkte jag nästan inte alls på det, jag var inte orolig utan tänkte bara att allt skulle gå bra. Och det gjorde det ju som tur var. Denna gång är jag däremot jätte orolig, varje dag går jag och gruvar mig och fastän jag vet att det inte finns något jag kan göra åt det.
Det är ju jätte bra att kroppen stöter bort foster som inte utvecklas normalt eller som på ett eller annat sätt är skadat, men det är besvikelsen jag är rädd för. Att ha förväntat sig något som inte alls blir som det ska, att gå igenom den värsta tiden och sen plötsligt får man inget alls.
Vi får bara hoppas på det bästa ♥
jag hade ju ett missfall just innan med Adrian så de första veckorna försökte jag inte ens tänka på att jag skulle bli mamma, för att inte bli besviken igen. Sen var jag orolig nästan hela tiden. Jag började blöda och darrade och bara storgrät och trodde att det var kört (i v.17 ungefär) men allt var bra.
Sen började jag oroa mig över att han inte rörde sig tillräckligt varje dag och så vidare.
Denna graviditet har jag inte oroat mig nästan alls. Jag har inte hunnit på samma sätt, och så känns det ju underbart att jag har iaf Adrian. Jag blir inte barnlös, vilket jag oroade mig innan eftersom läkarna sa att risken var stor.
Så för mig är det helt tvärtom. :)
Jag drömmde en massa mardrömmar när jag va gravid och det va riktigt jobbigt,drömde att hunden fick en riktig bebis osv :)
Tänkt positvit! allt kommer nog att gå bra, huvudsaken att barnet är friskt!
Hoppas ditt illamående börjar ta sitt slut! :)
Styrkekramar <3
Du gjorde väl din tatuering hos Twilight Ink ? Tyckte du att han som tatuerade var bra och professionell. Om du inte var dit kan du rekomendera den du var till då ? har funderat på att skaffa tatuering snart så det skulle vara bra med någon annans åsikt :)
Med första barnet så var jag också jätte lugn och "visste" att de skulle gå bra. Allt bara flöt på, hann inte riktigt tänka "tänk-om-något-händer-tankar".
Men med andra barnet, så oroade jag mig hela tiden. Drömde mardrömmar och var riktigt rädd för allting. Skulle inte gå nära tobaksrök osv. haha.
Jag tror de blir så med andra barnet för att allt gick så bra första gången.
Konstigt nog tänkte jag så iallafall, typ "De gick bra första gången med ALLT, nu kommer väll allt sluta i katastrof denna gången".
Men inte gjorde de det :).
Allt gick minst lika bra som första gången :).
Kram Mia
Hej! Vilken fin blogg du har. Dig kommer jag absolut börja följa.
Grattis till pyret i magen. Jag har oxå BF i oktober.
Även jag sjukskriven för illamåendet och kämpar var dag.
Söt liten tös du har! Hur gammal är hon?
Hoppas ni har en fin dag.
Kram Sara
Så var jag också, med Bella så var jag stencool. Oroade mig inte för nåt, tänkte att förlossningen kommer gå hur lätt som helst osv. Med Alicia oroade jag mig mycket mer för allt. Konstigt dedär, tror till och med jag varit mer orolig för henne som bebis än jag var med Bella. Och det är ju konstigt eftersom när jag fick Alicia hade jag ju gjort det förut. Men tror på något konstigt vis att om det hade hänt Alicia nåt så var jag rädd att jag skulle må så dåligt att det skulle gå ut över Bella. Man hade inte kunnat gräva ner sig i sorg och bara ligga liksom… Jag vet inte, men känner igen det du skriver.
Nej uch nu ska vi inte prata om sånt! Positiva tankar :) Det kommer säkert gå jättebra den här gången också för dig och innan du vet ordet av så är du där med sömnlösa nätter, det första kaoset som tvåbarnsmamma och all lycka som kommer med att helt plötsligt ha två barn :)
Grattis till en liten till, va mys!! =)
Och allt kommer säkert att gå jätte bra, har det gjort det en gång så gör det säkert det en gång till =)