JANINAS

Hej Emma!

Att amma eller ge ersättning är ett väldigt hett ämne, alla har så starka åsikter om just den punkten och det kan man ju förstå. Varje mamma vill ju det bästa för sin baby och även för sig själv. Jag kan förstå varför man väljer bort amning om man känner att det inte funkar. Kanske har man inte tillräckligt mycket mjölk, får mjölkstockningar, babyn är född för tidigt eller orkar annars inte suga i början, listan kan göras lång.

Jag tycker alla ska försöka amma åtminstone, om det går. För hur bra ersättning än är så är bröstmjölk alltid bäst. Så gott som allt som man köper från butiken har några extra tillsatta ämnen, och bröstmjölk är ju så naturligt som det bara går. De få gånger jag har varit ifrån Milou har hon fått ersättning, eftersom jag helt enkelt inte orkat pumpa. Jag äger ingen bröstpump och känner inte att jag behöver köpa nån heller eftersom det är så sällan hon inte har tillgång till bröstet. Det går att räkna på två händer de gånger hon fått ersättning och det tycker jag inte man kan säga något illa om. Jag tycker som sagt inte att ersättning är dåligt, så även om jag vill ge henne bröstmjölk istället så är ersättning inget dåligt alternativ. Visst skulle jag kunna pumpa för hand när jag vet att jag ska åka bort, men jag tycker att det går smidigast med ersättning såna gånger. Det är okej att tänka lite på sig själv och vad som går enklast ibland också.

Att du känner ”obehag” över att inte vara den som ger maten är förståeligt, det är modersinstinkten som styr såna känslor. Jag känner också ett starkt behov av att få amma och älskar att det skapar ett speciellt band mellan mig och Milou som ingen annan kan ersätta, men jag känner ändå att det är helt okej att nån annan tar den uppgiften att ge henne mat de gånger jag inte kan. När jag var magsjuk senast i juli t.ex., då ammade jag fastän jag var sjuk men dagen efter hade jag ingen mjölk eftersom jag inte ätit något på hela dagen före. Då märktes det att Milou inte blev mätt så då var det guldvärt att kunna ge ersättning mellan amningarna. Hon blev mätt och nöjd, och jag kunde slappna av och inte oroa mig och bli stressad av att hon var hungrig.

Jag ser alltså på ersättning just som en ersättning. Varför mammor inte ammar på stan tycker jag är rätt uppenbart, det är en väldigt intim stund och har man inte passlig klädsel så visar man lätt lite mer än man vill. Jag själv äger inte ett enda amningslinne (eller andra amningsvänliga plagg heller för den delen) och det gör det hela mycket svårare när man ska amma offentligt. Det är inte trevligt med folk som stirrar och så dessutom är det ett sånt stort ståhej kring offentlig amning, så många som tycker det är stötande! Det tycker absolut inte jag, men det gör ju en som ammar ännu mer osäker och väljer kanske just därför att ge maten på flaska istället. Man vill ju inte störa andra, hur absurt det än är att något så naturligt kan störa andra. Jag är så sällan på stan och är jag det så ser jag till att amma strax före vi far så hon inte blir hungrig när vi är borta. Ska vi vara borta en längre stund så försöker jag att amma i bilen (när det står parkerad såklart) istället eller så köper jag helt enkelt ersättning.

Kort och gott: Vet jag att jag ska befinna mig någonstans där jag inte känner mig bekväm att amma offentligt så har jag inget emot att ge ersättning.

Nicolina ammade jag tills hon var 10 månader. Joline ammade jag tills hon var 6 månader, skulle gärna ammat längre men hon blev allergisk mot mjölkprotein när hon var 2 månader så då var jag tvungen att äta mjölkfritt och det var så knepigt då i början tyckte jag så jag orkade inte längre. Milou planerar jag amma sålänge det känns bra för oss båda. Åtminstone till 6 månader, som det känns nu vill jag nog amma henne mycket längre än så.

Jag älskar att amma och det har alltid fungerat utan problem. Jag älskar närheten, hur man märker på Milous kroppsspråk att hon vet precis vad som ska hända när hon är hungrig och jag tar upp henne. Amning är viktigt för mig.