JANINAS

Har varit på riktigt pissigt humör idag, allting har bara gått mig på nerverna. När Daniel åkt iväg till jobbet var jag till posten med tjejerna för att posta ett paket. Gubben i kassan undrade hur jag ville posta paketet och jag kan ingenting om sånt så jag sa bara billigaste alternativet. Lådan hade jag köpt för några dagar sen men gubben i kassan fattade inte det. Nicolina stod och tjatade om att hon ville trycka på knapparna när jag sen skulle betala och Joline hängde mig i byxbenet för hon ville att jag skulle lyfta upp henne så hon också kunde se ovanför disken. Gubbfan skulle ändå ha 2,80€ för lådan och pekade på hyllan där lådorna finns. MEN JAG SA JU ATT JAG INTE KÖPT DEN IDAG! råkade jag ropa med smått förbannad röst och då först tändes lampan.

Okej det var verkligen inget att bli upprörd över, men bägaren hade redan runnit över på vägen till posten när jag gick och hörde på Nicolinas gnäll för att hon inte fick låna Joline’s balanscykel och sen höra på Joline’s skrik när Nicolina ändå försökte ta den ifrån henne. Och gamla besserwissergubbar som inte förstår vad man förklarar är något som kan göra mig så frustrerad.

Några timmar senare vände det dock och jag blev på SÅ mycket bättre humör. För då kom Mani och hälsade på oss och det är ju alltid lika trevligt. Det spelar ingen roll hur lång eller kort tid det är mellan våra träffar, vi förblir alltid lika goda vänner. Allra bäst skulle det förstås vara ifall vi kunde träffas när som helst och inte bara 1-2 gånger i året som det blivit de senaste åren.

Milou var helt galen i hans tumme! Jättegod tyckte hon.