JANINAS

Fefe Dobson’s version av Don’t let it go to your head lyssnade jag på varje dag i början av min graviditet.
Jag lyssnade på den på min mp3 när jag cyklade iväg på morgonen till mitt sommararbete, när jag stod och rotade i grav rabatterna under arbetsdagen, jag var helt besatt!
Sen efter ett tag ville jag inte höra den längre, den påminde mig så mycket om graviditetsillamåendet, och jag kände mig spyfärdig bara av att höra den. 
Nu har det lugnat ner sig lite, och jag kan faktiskt lyssna på den utan att må illa, men det känns ändå inte helt bra ännu.
Därför gillar jag Jordin Sparks version mer nu, även om Fefe’s är mycket tuffare.