Tänk om jag för fyra år sen när jag gick sista året i högstadiet, skulle ha vetat att jag på sommaren skulle dumpa min bråkstake till pojkvän, bli tillsammans med min barndomsvän som jag inte pratat med på fyra år, gå på min pappas begravning inte ens två månader senare, bli lämnad av mina närmaste vänner, bli deprimerad och hoppa av skolan i januari och sen få hoppet tillbaka i samband med att en Nicolina skulle börja gro i min mage.
Tänk om jag i högstadiet skulle ha sett mig själv och mitt liv nu endast fyra år senare, boendes i vår femte lägenhet, en fyrarummare i Brändö, tillsammans med min fästman och våra två barn. Daniel, Nicolina och Joline.
Jag kan inte vara annat än nyfiken på var jag befinner mig om fyra år. Det känns som att allt otroligt som kan hända redan har hänt, men ändå vet jag att det inte slutar här. Livet är minsann oförutsägbart, och det är väl ändå ganska tur. Det jag vet är att jag är lycklig med vad livet gjort med mig, vad det givit åt mig, och vad det har att ge fortfarande.
Ja, tänk vad ett litet barn kan ändra ens liv, förståss på ett bra sätt :) Blev själv gravid då jag var 18 :)
vilka fina bilder! :)
Ganska häftigt hur ens liv kan ändras så drastiskt på så kort tid! Jag hade inte heller för 4 år sedan kunnat tro att jag skulle vara där jag nu är.
Underbar text! Du skriver direkt från hjärtat, älskar det.
Fortsätt såhär, du är stark och självsäker och är omgiven av människor som älskar dig! Go girl!
Jag är så imponerad av dig! Vilken kvinna du är! Så stark. Nej det är läskigt att tänka sådär, vad gör jag om fyra år? Det återstår att se :)
Du är duktig! Fortsätt i samma takt så kommer ni långt i livet! :)