Nu har jag och Daniel kommit till en punkt då vi börjat känna oss lite stressade över framtiden. Vi vill bygga eget hus har vi bestämt, helst inom loppet av tre-fyra år eftersom vi vill att barnen ska få ett ”riktigt” hem som de minns från när de var små. Vi har alltid velat flytta till Sverige för att komma undan finskan och slippa undan den eviga vintern, det känns som att det finns mer för oss där men plötsligt en dag kom vi på att det kanske är bäst för barnen att ge dem ett hem här ändå, bland alla släktingar.
Nu känner vi oss riktigt fast, vi velar fram och tillbaks och vet inte hur vi ska kunna välja. Hur väljer man något så stort? Jag förstår inte hur de i vår ålder redan kan bestämma var de vill bo för resten av livet. Visst, man kan sälja huset men det är väl inte det som är meningen när man bygger.
Vad vi än väljer så vill vi att det ska vara det bästa valet för hela familjen. Inte bara för oss föräldrar, och inte bara för barnen, utan för oss alla. Här i Finland har vi våra föräldrar och våra syskon, de betyder förstås mycket och vi skulle förstås sakna dem om vi flyttade till Sverige. Men så har vi klimatet, vi vill inte ha det såhär hela livet, vi har alltid varit så besvikna på vädret här och att ha det såhär för resten av livet känns så dystert. Många kanske tycker att vädret är en löjlig grej, men för oss har det stor betydelse. Sen att vi inte kan finska ger oss även färre jobbmöjligheter här, vi vill båda bli något stort och det känns inte som att vi kommer komma oss någon vart här, och det påverkar ju barnen det också. Vi skulle säkert kunna lära oss finska, men är det värt det när det ändå finns så många nackdelar med att bo här?
Vill vi bo i Sverige? Är det bättre där än här i Finland? Det vet vi inte före vi testat bo där ett tag, men vi har inte all tid i världen. Vi skulle kunna ha all tid i världen om vi ville, men det vill vi inte. Vi känner att det börjar bli dags att bestämma nu, och så småningom göra något åt saken.
Men hur väljer man? Så många frågor..
Nu har du redan fått miljontals kommentarer men tänkte ändå dela med mig lite av vad jag har erfarenhet av.
Jag är 20år, kommer från Åland och bodde där ända fram tills i höstas. Min mamma kommer från Österbotten & min pappa kommer från Åland.
Att växa upp på Åland är tryggt, det finns inga avstånd och alla pratar svenska.
Jag bor nu i Sverige, håller på och går en 1årig utbildning till idrottspedagog. När jag först flyttade var det jag märkte först att alla var så öppna och trevliga, men jag känner mig ändå inte som hemma. Finland är hem, Åland närmast hjärtat. Nästa höst planerar jag att resa alternativt var hemma på Åland för att sedan studera året efter och i dagsläget lutar det mot Finland trots språksituationen. Vi har bättre skolsystem, vårdsystem och banksystem enligt mina erfarenheter, våra bidrag så som studiestöd är även det mycket högre än i Sverige.
Jag har alltid trott att Sverige varit rätt för mig, men nu tvivlar jag starkt. Med detta sagt menar jag inte att ni inte ska våga prova, för det har jag gjort och jag ångrar det inte.
Och om ni provar, gör det för en längre tid så att ni verkligen känner efter.
Lycka till oavsett & tack för en grym blogg!
Hej igen;) En sak som jag tänkte på är att det är viktigt att kolla om det man studerar gäller sedan i Finland…ifall man vill flytta tillbaka, men det kanske du redan gjort o vet. Jag har gjort mina närvårdar studier i Sverige och får ingenting av det här i Finland nu när jag sökt till Novia. Dom kan inte jämföra mitt papper med skolans system :/ Valvira har dock godkänt mitt papper och konstaterat att det motsvarar finskt. Jag kan också ge lite + o – för sverige.
+ Trevlig land med snälla människor. Mjukt på något sätt! Mindre sura miner än här i Finland.
– Försäkringskassan…går sakta o segt om man skall söka bidrag av olika slag. Man får inte va sjuk eller arbetslös i sverige. När jag väntade vårt tredje barn så var det svårt att få bli sjukskriven. Graviditet är ingen ursak att bli sjukskriven även man skulle va i riktig dålig skick. Alla ersättningar är lägre i Sverige än här i Finland. Blev så himla förvånad när jag var sjuk för första gången här i finland och var tvungen att vara hemma från jobbet…vad? Betalar arbetsgivaren vanlig lön första dagarna. I sverige blir det en karens dag och sedan får man bara 80%.
Det finns plus o minus med båda länder. Min man som är född och uppvuxen och levt nästan hela sitt liv i Swe tycker att vi har det bättre ekonomiskt här i finland och att det är tusen gånger lättare att få arbete här. MEN han saknar sverige och den svenska almäntrevliga människan. Så klart han saknar sina förädrar och vänner i sverige.
Men som du själv skrev så vet jag att ni har koll på saker o ting. Samtidigt skall man vara berädd att det kanske inte bli/är som man tänkt sig. Det får man ju reda på först när man har bott där ett tag. Sverige är ett bra land och det finns många likheter med Finland, men ändå är det väldigt annorlunda där på många sätt o vis. Lycka till med era planer <3 Det blir nog bra oavsätt vad ni bestämmer! Ni verkar vara duktiga och medvetna! kram
jag tycker att om ni verkligen vill och längtar efter att flytta till sverige så GO FOR IT! man kan alltid flytta tillbaka i värsta fall, men jag antar att så länge ni hittar någonstans ni verkligen trivs på så kommer allt kännas jätte bra. det finns alltid lösningar att hitta på med familj/släkt m.m :)
Det där om att folk i vår ålder redan bygger hus och ”bestämmer sig för var de tänker bo för resten av livet”… Jag är i dagsläget 20 (fyller 21 i år) och min pojkvän är 20. Förra sommaren sökte vi bygglov för vårt nuvarande lilla hus.
Hur man bestämmer sig? Det har jag faktiskt aldrig funderat över, men det måste jag – vi – ju ha gjort i något skede. På något vis växte vi in i det. Det kändes inte som någon jättestor grej att göra det. Det kan ju ha att göra med att han är timmerman och att jag studerar till byggnadsingenjör, men vad vet jag.
Vi är varken förlovade eller gifta eller har barn, så folk kom med mycket åsikter – förstås, eftersom vi är Larsmobor… Men vi rår om oss själva på den fronten och tycker att folket med åsikterna kan få ha sina åsikter för sig själva.
För oss var det en lång rad tråkiga omständigheter som gjorde att vi ville bygga eget och flytta in, skapa något eget som vi själva skulle få råda och styra över. Vi fick en hel del hjälp och stöd och byggde vårt hus alldeles själva.
Jag har aldrig tänkt tanken att jag ska bo någon annanstans eller att jag inte kommer att leva med min kaar i alla mina dagar. Det hade jag nämligen tänkt göra. Vi har redan gått igenom sådant, att om man klarar det så klarar man nog att bo tillsammans i resten av sina liv. Och vad känns bättre än att få slå sig ner på en plats som helt enkelt känns så mycket hem som det bara går?
Emilia skrev: ”Och på tal om bostadskön, det är inte alls svårt att skaffa svenska personnummer, bara man kollar upp hur man ska gå till väga, för alla som söker studentbostäder i Sverige måste oftast också skaffa det, och om studenter klarar av att skaffa det så klarar säkert ni det också.”
Jag vet inte hur det är för andra, men åtminstone för mig så gick det inte att skaffa svenskt personnummer före jag hade intyg på att jag hade blivit antagen till en utbildning i Sverige! I och med att jag saknade ett svenskt personnummer var det ett antal av studentbostädernas köer jag inte kunde ställa mig i. Just nu har jag ett giltigt svenskt personnummer till det datum som mina studier beräknas vara klara. På skatteverket har de sagt till mig att för att jag ska få förlängt mitt personnummer efteråt borde jag ha intyg på ytterligare studier, arbete eller dylikt.
Måste bara klämma in en kommentar här, då jag själv funderar fram och tillbaka på samma sak!
Jag tycker i princip allt är bättre i Sverige! men familjen är här, heeeela tjocka släkten och det är ju en sak man ska fundera på. Men min egen slutsats, efter 4 år i Sverige, är att man inte kan låta det avgöra. Man kommer ändå fortfarande träffa dem med jämna mellanrum, vi har internet och telefoner ju! vänner hittar man nya av mm.
Kulturen är ju visserligen annorlunda och tar ett tag att komma in i den fast det är vårt grannland, men jag tycker bara det är bra att inte fastna på ett sätt om du förstår vad jag menar. Utvecklande!
Det är ju helt sjukt hur mycket bättre det är med svenskan.
Men! något ni ska veta är att tandvården är svindyr! typ 3 gånger dyrare! visserligen gratis tills man är 20, men ändå..
aja.. antar du vet det mesta redan, men kände mig tvungen att knappra på tangenterna;)
Kör hårt på Sverige! funkar det inte är det bara att komma hem igen:)
(vill ni ha bra väder, flytta inte till västkusten eller jönköping, regnar konstant!)
JANINA SVARAR: Tack för tipsen! :) Ang. tandvården så borde det inte bli så stora problem, i alla fall JAG har bara haft två hål i hela mitt liv, och det var för 7 år sen ;) Roligt att få höra åsikter från folk som faktiskt testat flytta från Finland till Sverige, för det är väl bara de som kan veta hur det verkligen är.
Sämre med Sverige:
inte lika tryggt. Man känner igen där. Man har inte släkten eller vänner där, man börjar om. Alla system är nya, allt från a-kassa till personnummer och hej faderullan.
Bra med Sverige:
Språket, vården, ja allt är på svenska. Men kulturen är lite heller densamma som i Finland, det beror på vart man flyttar. Det är både bra och dåligt.
Jag skulle inte flytta dit i dagens läge, eftersom vi har släkt och vänner i Finland. Var lämnar man barnen om båda måste jobba och nån är sjuk?
Måste verkligen säga att när någon vissa nämner att Janina och hennes andra hälft inte satsar helhjärtat på språket blir jag ganska arg. För jag tror nog de försökt så gott de kan. Men det är verkligen inte lätt.
Och har man gått, lågstadiet, högstadiet och gymnasiet och alltid gjort sitt allt för att lära sig finska och fortfarande inte kan är det någon vits att sats mer än 9 år på att lära sig ett språk som verkligen inte är lätt att förstå? 9 år och man kan inte ens jobba som kassa biträde för man klarar inte språket (så är det i mitt fall iaf). Skulle det då inte vara lättare att flytta till ett land där man kan leva och förstå vad alla säger? (men som janina redan nämnt många gånger är det ju inte bara för språket som de tänker på att flytta).
Själv har jag planer på att studera klart i Finland och sen flytta till Sverige. För mina planer på utbildning så är alla sociala områden och det finns inte en chans att få jobb här i Finland som en psykolog eller socionom när jag inte kan finska.
JANINA SVARAR: Tack!!
Ja, svåra frågor! Jag har ju bott i Sverige nästan 9-år och tre av våra fyra barn är födda där. Orsaken jag flyttade dit var att jag gifte mig med min man som är född och uppvuxen mitt i Sverige. Nu har vi bott i Vasa över två år och trivs jättebra! Båda länder har goda o dåliga sidor…så är det med alla länder. Vädret i Sverige är nog rätt så lik som här om man inte flyttar till riktig söder i Sverige. Vi flyttade till Vasa pga att det fanns dåligt med arbete där vi bodde. Måste nog säga att det man har föräldrar nära sig när man har småbarn är guldvärd. Vi hade makens föräldrar nära oss i sverige och mina har vi nära här. Nu har vi ett tråkig läge…Vi är här och min man har sina föräldrar och en syster i swealandet. Vi saknar alltid någon. När vi var i Sverige, saknade vi mina föräldrar och syskon. Det jag kan säga av min egen erfarenhet är att det var en stor förändring i mitt liv, när jag flyttade till Sverige. Det tog nästan två er innan man kom i rutiner och lärde sig att leva där. Det är många olikheter mellan finland och sverige, även länderna ligger så nära varandra. Jag älskar Sverige! Det är någonting magiskt med det landet. Tror att det beror på att jag har fött mina tre barn där…Det finns så många minnen. Nu bor vi här och har det bra! Vi är nöjda med livet! :) Vet inte om jag kan säga någonting vettigt för dig mera än att fundera på + och – med länderna. Sedan med att bygga hus, det kanske är inte lika ”enkelt” i Stockholms trakter än här i Vasa. Här är det mera möjligt. Det kan ju påverka när man beslutar över om man skall flytta eller inte…om det är ens dröm. Hoppas ni hittar en bra lösning! :)
Kommentarer till vad andra skrivit: man behöver inte alls svenskt personnummer för att ställa sig i studentbostadskön, men nog i riktiga bostadskön, som du själv skrev. Men som sagt lär ni tyvärr inte ha stor nytta av den ändå (iaf inte om det är sthlm ni siktar på), det är ca 5 års kötid för nån typ av lägenhet i mindre trevliga områden, och minst 10 år för en lägenhet i bättre områden. Folk ställer sig i bostadskön när de fyller arton i hopp om att få ett förstahandskontrakt när de fyller 30, ungefär.
Och dethär med ungdomsarbetslösheten- jag har inte själv märkt av det något speciellt här i stockholm. Jag och alla mina vänner har lätt hittat extrajobb/sommarjobb (men då går vi i och för sig en ganska eftertraktad utbildning). Kanske det är värre på andra håll i Sverige? I dunno. Överlag tycker jag dessutom att de brukar gilla finlandssvenskar extra mycket.
Om massinvandrinen o dylikt- som sagt, var noga vid valet av område bara. Jag upplever verkligen inte detta som nåt problem? Jamenar, klart det finns mindre trygga områden som man inte åker på kvällsutflykter till, men det är sånt man lär sig snabbt. Så är det nog på de flesta ställen i Finland också skulle jag tippa på.
Jag och min sambo samt vår katt flyttade till Åland för lite mer än 1 år sedan. Vi hade bara varit hit på en kort semester något år innan, så vi visste inte alls vad Åland skulle ha att erbjuda utan vi tog bara chansen och flyttade. Nu trivs vi som fiskarna i vattnet och skulle inte alls vilja flytta tillbaka. Här är det ofta varmare än uppe i Österbotten och här pratar alla svenska. Så om ni inte vill flytta ända till Sverige så rekommenderar jag varmt Åland till er :)
Hej Janina!
Jag förstår er ångest och att ni känner er förvirrade/stressade.
Jag tänkte jag skulle förklara lite snabbt att det är riktigt svårt att få jobb här i Sverige. Jag bor i Dalarna som ligger i mellersta Sverige och tar studenten nu till sommaren och vet att jag kommer bli arbetslös ett bra tag framöver. Jag har haft en riktig tur som har fått jobba under min tid i gymnasiet på en matbutik, men såfort sommaren är över får jag inte stanna kvar ( jag är 18 år och blir därför för dyr). Med tanke på hur ekonomin ser ut idag får folk heller inte fast anställning, iställer avskedar dem folk och det blir bara mer och mer som blir arbetslösa. Tråkigt men sant..
Sverige håller dessutom på att bli rent ut sagt ett riktigt skitland, vi har flera gånger funderat på att flytta till Finland där jag har en del släkt. Vi har fått enormt stora problem med massinvandringen där regeringen bara kör över oss som bor här och våra åsikter.
Detta är idag ett STORT problem och bara ökar och ökar…
Men jag hoppas att om ni skulle bestäma er att flytta hit att ni inte blir besvikna som vi som bor här är.. Lycka till! :-)
JANINA SVARAR: Tack för infon!
Jag kan int annat än håll med och ge cred till kommentaren av Anne som snart blir 43 år :) Mycke kloka ord! :)
Ja e ändå nog säker på att ni kommer på en bra lösning som passar alla. Å Vasa far ju ingenstans ;)
Att flytta till Sverige eller stanna kvar i Finland kan ju ingen annan än ni själva bestämma, men såklart man alltid har nytta av släkten då den bor nära, och nog skulle ni säkert lära er finska om ni skulle vara tvugna till det. I överlag tror jag inte att det är så stora skillnader mellan sverige och finland, men ofta brukar vell finlandssvenskar tycka att sverige är bättre, och det beror ju säkert mycket på språket. Men kanske det skulle vara en bra ide att flytta över till Sverige för en stund för att se hur livet där skulle vara och hur det skulle fungera utan släkt och vänner. Dock måste jag säga att bygga hus så unga som ni e är en super bra tanke! Man slösar onödigt mycket pengar på hyra som går åt nån annan när man kan betala bort lån som går åt en själv :-)
Ni borde sätta er ner och verkligen gå igenom alla alternativ, nu vet jag ju inte, men jag tror inte ni har tänkt på alla för- och nackdelar.
Nästan hela min släkt är från Sverige och jag älskar Sverige, men som som ngn hade kommenterat: arbetslösheten är stor i Sverige i dagsläget, vilket är sant, och för att satsa på att bli ”något stort” är kanske svårt att leva upp till, nu när ni har två små flickor… Nu vet jag ju förstås inte vad ni hade tänkt er, men att bli ngt stort är svårt att bli om man inte kan satsa 100%-igt, vilket kan vara svårt som småbarnsförälder.
Och på tal om bostadskön, det är inte alls svårt att skaffa svenska personnummer, bara man kollar upp hur man ska gå till väga, för alla som söker studentbostäder i Sverige måste oftast också skaffa det, och om studenter klarar av att skaffa det så klarar säkert ni det också.
Men jag tror att ni inte vill satsa helhjärtat på finskan heller, eller att den inte ens finns med på kartan.Och det är synd, för om ni vill bo nära släkten, eller överhuvudtaget i Finland, så borde man ge det en chans att lära sig det viktigaste av de officiella språken,finska, för vi finlandssvenskar tkr ju att alla borde lära sig svenska i finland också, right? Trots att det är ett minoritetsspråk.
Tkr iallafall jag.
Många, bl.a. jag, lider av bristen på finskakunskaper, men att säga att ni inte kan språket, låter bara som att ni inte vill lära er, ärligt talat, jag menar inget illa nu, men jag hatade finska genom hela låg- och högstadiet, men i gymnasiet tog jag tag i det och har nu försökt lära mig det! Jag är verkligen inte duktig på finska, men jag försöker iaf, och det är det som räknas.
Och man kan ju inte bli sämre om man försöker lära sig hela tiden ?
Och mina föräldrar har aldrig kunnat hjälpa mig med finskaläxor p.g.a. att båda är uppfödda och uppväxta i Sverige, och dessutom bor jag i ett litet samhälle utanför Vasa, som nästan bara är svenskspråkigt, vilket inte heller har bidragit med ngn hjälp för min finska.
Men när jag blev äldre och började hålla till i Vasatrakten så kommer finskan mkt närmare.
Det är förstås svårt att lära sig finska när man har två småbarn hemma, men skaffa en finsk tandemkompis ?
Åtminstone en timme i veckan måste man ju kunna avvara om man verkligen vill lära sig språket.
Och som ngn sa, det är faktiskt lite klichéaktigt att vilja flytta till Sverige för ett bättre liv,för så tänkte jag genom hela högstadiet,men har nu slutat skylla på mina knapra språkkunskaper och har istället försökt ge det en chans.
Och om du skulle följa med lite svensk politik, så skulle du veta att dom har nog inte det bättre än vad vi har det, finland har så mkt att erbjuda sitt samhälle, det är faktiskt sämre ställt i Sverige.
Det här blev lite tudelat, men min poäng är att ni verkligen ska ta en funderare och ta reda på ALLT så att ni har allt på klart och sen se om ni vill ge Finland en chans, eller om ni flyttar till Sverige.
För de låter mer som om ni ger upp Finland för språket och iallafall jag tkr att det låter hemskt synd.
Som sagt, tänk på alla nack och fördelar, och Åland skulle ju inte vara så tokigt? Ligger ju nära Sthlm, men är endå en del av Finland medan största delen av befolkningen är svenskspråkig.
JANINA SVARAR: Alltså det är verkligen inte BARA språket som får oss att vilja flytta till Sverige, och vi om någon har verkligen tänkt igenom saken tusen gånger.
Håller med om att det är nu ni borde ”ta chansen” att flytta. Jag tror att det blir mycket svårare om ni väntar, med barnen. Eftersom att de kommer knyta egna band till det stället ni bor nu, med vänner och skola osv. Som några redan har sagt så kan ni ju försöka hitta en hyresrätt i Sverige. Visst behövs svenskt personnummer, men det finns även många privata hyresvärdar som man kan kontakta. Det tror jag absolut inte kommer vara något problem :) Sedan tänkte jag även om ni kanske skulle bo i Sverige, men att avståndet till Finland inte är så långt? Blir en liten kompromiss ;)
Kan förstå om det känns jobbigt att lämna familj och vänner, och den trygga tillvaron som är här och nu. Men det kanske även blir bra om ni flyttar? Det man inte vet måste man ta reda på :) Det är ett stort steg att testa också, men kolla igenom för- och nackdelar och se vad som väger mest.
Sen kan ni alltid flytta tillbaka om det inte blir bra i Sverige :) Men nu är väl den bästa tiden att undersöka detta :)
Lycka till! :)
Jag tycker också att ni kunde testa att flytta till Sverige snart, innan ni har nåt som binder er (och speciellt barnen) till Vasa/österbotten! :) Jag var sju år när mina föräldrar flyttade mig och min syster utomlands, och det var nog väldigt tungt i början, speciellt för mina föräldrar som led när jag var så lessen och saknade mina vänner.
Idag bor jag i Stockholm (efter att ha bott några år i Vasa i mellan), och har ungefär exakt samma funderingar som er. Jag har inte ännu kommit fram till något beslut var jag tycker det är bättre eller var jag vill bo i framtiden. Jag känner inte heller motivationen till att satsa på att lära mig riktigt bra finska. Jag trivs bra här för tillfället och har några år kvar av mina studier, sen hoppas jag att jag kommit fram till nåt svar efter det.
Angående boende i sthlm- bostadskön behöver man stå i i fleera år för att få någon lägenhet. Det är väldigt, väldigt svårt att få förstahandskontrakt här, det är nog nästan bara andrahands som gäller. Tips är såklart sen att vara noga med att välja ”bra” område i sthlm, en del områden är mycket hemtrevligare än andra.
Allra enklast är ju att följa era drömmar och hjärtan. Fungerar det inte kan man alltid återvända. Österbotten finns nog alltid kvar! Här ändras nog inte speciellt mycket.
Vad gäller finskan så har jag också haft väldigt svårt med den. Inte tycker jag om den riktigt ännu heller, men efter att jag fick jobb i en tvåspråkig dagisgrupp och jobbar tillsammans med finskspråkig personal har det lättat en aning. Ogärna pratar jag ju finska förstås, men ibland måste man. Å när man väl kommer igång går det ändå relativt bra.
Jag kommer från samma trakter i Finland som du, men bor nu i Sverige för att jag studerar. Jag bor flera hundra kilometer längre söderut än Stockholm och jag måste ärligt säga att jag inte känner så stort skillnad på vädret. Visst, på termometern är det inte lika kallt och inte heller lika mycket snö – MEN, det är fruktansvärt blåsigt här så i och med blåsten känns det så mycket kallare än det visar på termometern. Vintern har visserligen känts lite varmare här än den gör i Finland, men det har ändå varit såpass kallt att man inte är ute mer än man måste.
Det enda jag har märkt att är bättre här i Sverige är just att man kan prata svenska (är också dålig på finska) samt att det är pyttelite varmare. Däremot gillar jag euron och kulturen mer i Finland samt att vi har republik och såna saker. Skulle mina studier vara klara just nu skulle jag utan att tveka flytta tillbaka till Finland, men hur det känns när studierna är klara kan jag inte svara på ännu.
Tänk igenom beslutet noggrant och gör det ni tycker känns rätt, det är bara ni som kan veta vad som är bäst för just er :)
Nu ser jag att det är flere som tänkt som mig, men ÅLAND! Detta skall ni se som ett alternativt. Ni kanske inte får mega karriärer här, men det finns gott om jobb och det är himla tryggt att bo här! Själv flyttade jag hit från Hangö för 9 år sedan, och kan inte tänka mig att flytta tillbaka till fastlandet, men är ändå glad att familj och släkt finns relativt nära och jag får tryggheten man får av att bo i Finland. Ta famlijen hit på familjesemester i sommar och upptäck denna ö :)
Lycka till med livsvalen!
Har ni aldrig tänkt på Åland som ett alternativ?
Oj, stora val och svåra beslut! Om jag vore i er situation skulle jag nog, liksom många sagt, flytta nu och prova. Se om det känns rätt för just er familj. :) Det blir trots allt MYCKET svårare när barnen blir större och har många anknytningar till Finland. Om ni inte provar så kommer ni alltid fundera på hur Sverige hade kunnat vara osv. Alltid. det går inte att komma ifrån. Så jag hade satsat och kört nu. :) Hur fel kan det bli liksom? Det är ju ”bara” att flytta tillbaka igen om det Sverige inte passar er. :)
KRAM och stort lycka till med funderandet (och flytten ^^)! :)
jag är helsvensk och har bott i sverige i hela mitt liv, de är ett jätte vackert land ska du veta:)
men de är säkert finland också;)
men jag tycker helt klart att ni ska flytta hit till sverige, riktigt fint och snön försvinner snabbt!
den försvann redan i slutet av februari i år!:)
fast de kommer inte så mycket snö här nu för tiden heller, eller de ärndras ju från år till år!
men jag önskar er lycka till:D
kram
Lyssna på Elin! ;) tänk då har ni ju mig, alltså släkten! :D
Har ni tänkt på att åland finns?, det är nära till finland och sverige, och vi har redan höst här. Och det är mycket tryggare att bo här här med, än vad det är i finland och Sverige.
Jag är i en annorlunda situation än er och har flyttat för studierna, men jag har studerat två år på en 99% finskspråkig ort och har aldrig trivts där. Och min inställning att jag inte kan finska har inte hjälpt mig så jag kan fortfarande inte flytande finska och så avskyr jag finnar nuförtiden. Så jag ska flytta till Sverige till hösten. Har varit och besökt skolan och människorna är många gånger trevligare där än här i Finland. Man kan ju hålla kontakten med släkt via telefon, skype, facebook mm. och så kan de ju läsa din blogg. Man märker även vem som är ens riktiga vänner och vill hålla kontakten när man är borta.
Man har en öppen bakdörr när man är finlandssvensk och passar in både i Sverige och i Finland så det är bara att våga om man vill. Österbotten finns ju alltid kvar.
Lycka till och tack för en bra blogg!
Jag som är 43 om några dagar kan säga dig: Ni har all tid i världen! Ni kan stressa upp er och tänka annorlunda. Men va sku ni ha så bråt? (Som mina släktingar skulle säga..) Ha ingen panik med husbygge, eftersom ni inte vet var ni vill bo, vänta med det. Dröm, spara och planera men lägg genomförandet på is. Res till Sverige, bo i lägenhet och kolla in hur det känns här. Kanske inte så underbart alls som ni föreställer er. Kanske saknar ni släkten och inser vad som är viktigast för er. Kanske kan ni tänka om. Varför är det så viktigt att barnen minns en barndom i hus? De kommer att minnas allt det roliga ni gjort tillsammans. Hur pigga och glada föräldrar de hade som hittade på bus tillsammans med dem. Det är nu ni kan ta chansen och pröva, det är nu tiden finns. Så kan ni fatta beslut om var ni ska bo tills det är skoldags för barnen. Detta sett ur en ”äldre” persons synvinkel. Lycka till med era planer. Vrid och vänd på era funderingar och se dem från alla håll ni kan. Då låser ni er inte så fort.
Jag tycker ni skall köra på era drömmar och testa på att bo i Sverige. Det är inte själva huset som gör hemmet för barnen! Bara ni mår bra mår säkert barnen också bra, tänk vad ni kanske kommer att ångra er sen ifall ni inte prövar på att bo någon annanstans.
Hälsningar en mamma till två barn med hus och hela köret som börjat fundera på att pröva på att bo någon annanstans;)
Både mamma & pappa var urkassa på finska i skolan (vilket betyder att också jag är det…), men när de började jobba så blev de tvungna att lära sig och då gick det automatiskt att de lärde sig mera. I dagsläget jobbar pappa 60% med finskspråkiga kunder, så det går att lära sig, fast jag tycker att det känns omöjligt (och då bor jag i åbo nu när jag studerar, o här e typ 5% svenskspråkiga…)
Pappa har ingen utbildning alls, förutom grundskolan i och med att han fortsatte med den målarfirma som min faffa hade på den tiden. Och nu arbetar han på ÖT:s annonsavdelning, men i dagens värld kan det förstås vara svårare utan utbildning… Eftersom mamma inte kunde nån finska for hon på merkonom o började sen jobba på guldsmedsaffär i Jeppis. För nåt år sen bytte hon jobb och är nu på andelsbanken o där kommer all info från H:fors på finska…
I mitt sommarjobb har jag 97% svenskspråkiga kunder, men jag fasar för de få finskspråkiga som ringer. Men de kan ofta lite svenska så vi försöker komma över språkmuren med någon slags språkblandning =)
Flummigt, men min slutsats är (fast det känns omöjligt för mig också) att man kan lära sig finska i och med att man jobbar.
Flyttandet kan jag inte ge något bra svar på, men jag hoppas ni kommer fram till nått smart! Lycka till!
Vi har köpt hus och bott här typ ett år redan.. Först nu när man har en liten på 7 månader och börjar fundera på dagis så småningom, börjar man tänka på hur det ska gå till i praktiken. Jag vill förstås vara på vårdledigt så länge som det går ihop ekonomiskt. Har mina föräldrar i Oravais, typ 50km ifrån oss och mannens föräldrar 100 km ifrån. Vi båda har skiftesarbete och skulle inte vilja ha barnet på kvällsdagis! :( Skulle vara bra att ha mommo/ fammo närmare då…. Sen är det förståss ganska tråkigt, vi känner ju ingen här.. :P Så skulle jag välja igen så skulle jag prioritera att vara närmare släkten!
Det där med att österbottningar flyttar till sverige för ett bättre liv känns faktiskt lite 60-tal och kliché i mina öron… Finland är faktiskt inget u-land mera som det var jämfört med sverige på den tiden.. Men ni skall ju såklart göra det som känns bäst för er! Men jag håller med om kommentaren ovanför att om ni skall flytta så gör det nu snart, och inte om några år då speciellt Nicolina är så pass mycket större. Good luck :)
JANINA SVARAR: Visst låter det kliché, men det känns bara som att det för oss väntar ett bättre liv där :) Blir att prova och se!
He tycker ja låter som en superbra plan! :D
Hej, det måste vara ett svårt beslut. Men jag skulle tänka att ni kanske ska åka på ”semester” till sverige eller pröva att bo här ett tag och känna efter, eftersom era barn inte går på dagis och sånt så slits dem ju inte från vänner och södra sverige skulle nog passa er, speciellt skåne. Åker själv ditt varje sommar och stannar där ett tag, blir nog själv så att jag också flyttar dit!
Kram på er och hoppas ni kommer fram till någon beslut.
Usch vad svåra beslut! Kanske det löns att ”läsa” på om vilka rättigheter med stöd och hur jobbläget ser ut i Sverige. Kanske ni kan pröva en tid att bo där och se om ni trivs… De som är bra är att de ju allti går att flytta hem igen ;).
Lägg upp en lista med alla + och -. Hoppas ni flyttar till ett ställe var ni känner någon från tidigare och kan få en”barnvakt”, för mamma och pappa behöver också nån ledig kväll ibland:)
Jag har själv haft 5 i finska så det är nog först ut i arbetslivet när man är illa tvungen som man lär sig…
Lycka till!
Det är ju även ett perfekt tillfälle för dig om ni flyttar till sthlm, sök till utbildningen du vill gå och passa på att gör den när ni bor i Sverige. När du är klar med den och Sverige inte känns rätt, flytta tillbaka :) Du är en utbildning och många erfarenheter rikare om inte annat. Sök utbildningar till jan -13 och satsa på en flytt då, då är ju Joline stor nog att gå på dagis också och det är ju en perfekt tid att flytta. Nytt år nya möjligheter :) Lycka till!
Jaa du, det är inte lätt. Är ju inte direkt något litet beslut det handlar om. Det bästa är nog att känna efter i hjärtat. Det brukar vara en relativt god vägvisare. För mig känns det absolut tryggast och enklast att stanna här, men hjärtat vill bort. Har alltid haft en dröm om att flytta till Sverige, ända sen jag var liten tös. Det ”bästa” med att det blev som det blev med huset, är att jag fick känna efter på riktigt. Kändes faktiskt ganska tungt varenda gång jag besökte bygget och insåg att ”här ska jag bo resten av mitt liv, om drömmen om sverige är ett minne blott”. För att nu känna en så otroligt stor frihet. Så gör som det känns bäst. I hjärtat. För mig kändes husbygget här som ett tryggt och praktiskt alternativ med nära till släkt och vänner, men i hjärtat kändes det inte riktigt 100%-igt. En dröm är alltid en dröm, och jag är rädd att jag kommer att ångra det resten av mitt liv om jag inte flyttar. I värsta fall går det ju alltid att komma hem igen.
JANINA SVARAR: Vilken tur i oturen! Men vi flyttar ti sama ställ tå så har vi både drömmen å tryggheten på sama ställ ;)
Jag skulle flytta till Sverige ett år redan nu om jag var ni. Om Daniel kan få ett jobb där så är det ju inget som hindrar er nu, barnen går ju inte ens på dagis ännu. Då kan ni med handen på hjärtat säga sen vilket som kändes bäst, annars kommer du aldrig kunna släppa den där tanken på om du hade trivts bättre i Sverige. Flytta någonstans där det är lätt att ta sig med färjan till Finland, sthlm t.ex. så att ni kan hälsa på släkt och vänner när ni vill det. Vänta inte två eller tre år, det är nu ni inte har något som binder er till Finland. Om två-tre år så är Nicolina 5-6 år och kommer skaffat sig kompisar, ska snart börja skolan osv och DÅ vill ni inte slita upp barnen. Nu och andra sidan, det är nu nu ska testa, ta den där chansningen i livet :) Trivs ni inte så flytta tillbaka och bygg ert hus i finland, då vet ni iallafall att det är rätt!
Så steg ett, sätt upp er i bostadskö och se till att Daniel får ett jobb i Sverige. Sen är det bara att packa flyttlådorna och ta med familjen på ett äventyr :)
JANINA SVARAR: Det låter som ett bra beslut! :) Ett problem bara, man behöver svenskt personnummer för att få ställa sig i bostadskön :/
Eftersom ni aldrig tidigare bott någonstans i Sverige så skulle det nog vara smartast att bo i en hyresrätt en tid så ni hittar en ort där ni trivs och vill bo resten av ert liv. Stor chansning att smälla upp ett hus någonstans ”bara för att”.
Å andra sidan är ni ju båda hemma från Oravais (Daniel har väl ett fast jobb?) och där runt om i nejden borde ni väl klara er ganska långt med svenskan och den lilla finska ni kan/förstår (något måste ni ju kunna?) ?
Vilka andra jobbmöjligheter än St1 och ABC det finns för dig vet jag inte men ;) Dagistant? Närvårdare?
Hoppas ni iallafall kommer fram till något beslut så småningom! :)
JANINA SVARAR: Självklart har vi inte tänkt bygga hus i ett land där vi aldrig bott, så om vi bestämmer oss för Sverige så bor vi nog där ett tag innan vi vet om vi vill bygga där. Daniel vill inte jobba på Mirka föralltid så det är inget som binder oss till det området. Sen så ska ju nog även jag skaffa mig utbildning, men jag har liksom inte hunnit med det när jag varit upptagen med att uppfostra två barn istället :P
Jag flyttade ifrån min hemby och jag har aldrig gjort ett bättre val. Jag flyttade inte så långt men ändå, visst saknar jag dom hemifrån men jag kan ju alltid åka och hälsa på dom. Jag tror att ni kommer att komma på den bästa lösningen för er! Och du, strunta i den där tönten ovanför, ;)
På ett sätt är det svårt att svara på något sådant här då man själv ändå varit så pass på det klara med var man velat bo. Men om ni skulle kompromissa ett år? Flytta till södra Finland, välj en av de svenskare städerna, och bo där ett år (då skulle ni också ha chansen att se om ni faktiskt skulle klara er på finskt håll eller inte). Eller till Sverige om ni vill det, testa att bo där ett år. Åk fasst över till Umeå, så är det inte SÅ långt bort ändå. Eller vart ni vill, vill ni testa ”väderombytet” så måste ni som sagt ta er söder om Sthlm.
Om ni inte vet vad ni vill så testa på att bo ett år någon annanstans, längre bort från familjen. Bo på hyra precis som ni gör nu och testa ett år. Efter det är ni garanterat mycket klokare och ni har i alla fall vågat försöka. Och då vet ni nog om ni prioriterar närheten till släkten eller allt det andra som talade för Sverige.
Det sämsta är att inte våga välja alls. Det är sådana val som gör en bitter resten av livet. Väljer ni att stanna så gör det medvetet och som ett gemensamt beslut i så fall. Så kan ni leva med det beslutet sedan i framtiden.
Flytta över till Umeå, vi har ju iofs precis samma väder och klimat som ni har men ingen finska och så bor ju vi här, hehe.
JANINA SVARAR: Min mormor och morbror bor faktiskt i Umeå, men nej, dit ska vi inte :P
Hej! Jag har gjort det valet ni funderar på, dvs flytta från Österbotten till Sverige, av olika anledningar. Jag hade själv ingen orsak att stanna kvar, förutom familj. Mina enda två vänner flyttade också bort efter gymnasiet, så jag tog samma beslut. Ett beslut jag inte ångrar eftersom jag faktiskt inte saknar Österbotten ett dugg då jag aldrig känt någon speciell anknytning till det, men det har INTE varit lätt. Jag vet inte om jag varken rekommenderar det eller avråder det, beror helt på eran situation. Men när det gäller väderfrågan kan jag tyvärr inte säga att det är så mycket bättre här, trots att jag bor så pass långt söderut som Göteborg. Visst har vi vår en aning tidigare och dessutom slipper vi de riktigt kalla vinterdagarna eftersom det sällan blir över -15 här. Oftast blir det ju inte kallare än -10. Men, slask och misär och allt annan skit förekommer ju dessvärre lika mycket. Vädret är minst lika grått! Så vill ni flytta p.g.a. vädret är nog Sverige ingen större förändring, tyvärr. Då får ni nog leta er bort mot betydligt sydligare breddgrader…
Fördelen här då? Ja, allt är ju som sagt på svenska, lätt när det gäller service och jobb osv. Sen att få jobb här är en annan femma, det är trots allt inte ett dugg lättare än uppe i Finland, tyvärr. Ungdomsarbetslösheten här är bland de högsta i hela Europa. Var tredje person under 25 går utan jobb. Visst finns det jobb också, men beror vilken bransch man satsar på, och hur mycket erfarenhet man har. Det enda som verkar ge jobb lätt här är via bemanningsföretagen. Det betyder ganska osäkra anställningar, men lätt att få jobb. Nästan allt går via bemanning nuförtiden. Men, i.o.m. att du inte har studerat färdigt och som jag förstår det har du varken tagit studenten eller studerat klart på yrkesskolan (?), DÅ blir det inte lätt. Kolla upp alla rättigheter ni har innan ni flyttar. Givetvis kan du ju söka fpa bidrag och flytta för att studera, beror då givetvis på vilken nivå du vill studera på. Tyvärr är ju arbetslöshetsbidragen inget att hurra över i det här landet… Är du över 20 men under 25 år kan du max få 136 kr om dagen. Det är inga pengar man klarar sig på, om inte en person jobbar heltid men blir givetvis ganska tufft ekonomiskt ändå. Så, se till att ni har ordnat upp allt det där ekonomiska INNAN ni flyttar. För en sak kan jag åtminstone säga, att vara sjuk eller arbetslös i Sverige är det värsta man kan vara, sen moderaterna började styra det här landet, det är INTE som i Finland. Och det har varit fler motgångar än jag någonsin räknat med. Men så länge ni har jobb, eller du har en utbildning med tillräckligt bidrag, så ska det nog lösa sig. Men se till att vara sysselsatta så länge ni bor här, för är ni inte det, så kommer nog er Sverige upplevelse vara allt annat än givande…
Finskan är ett problem, jo. Men så länge man klarar sig så går det ju bra :) Och det behövs verkligen inga superkunskaper i finska för att komma igenom yrkesskola eller gymnasium! Är också uppväxt i en svenskspråkig miljö i finland.
Men vad menar du med att ni vill bli något ”stort”? VD på nåt företag, egen företagare, framgångsrik inom annat område? Jag hade likadana drömmar som ni när jag var yngre, men insåg då jag fått mer livserfarenhet att det just bara var tonårsdrömmar.. Visst kan man göra något av sina drömmar, men nu bor jag med min egen familj på en plats nära där jag växte upp, vilket betyder att man har släktingar och andra relativt nära, och det är något som är ovärderligt!! Och nu i efterhand kan jag småle lite åt mina naiva framtidsdrömmar från förr, hehe. Lycka till med valet!!
Hej Janina! De jag tycker ni ska göra är att skriva upp alla för- och nackdelar ni kommer på med de olika alternativen ni har. Inte bara praktiskt utan även känslomässigt. Och de alternativ som känns bäst känslomässigt är även bäst för barnen. Och om ni tycker de känns bäst i t.ex sverige så kommer barnen oxå att må bäst av det. Visst de är viktigt med släkt och vänner till både er och barnen men ni är dom personer som dom står närmast därför kommer dom oxå må som bäst eftersom ni gör det.
kanske ni skall flytta lägre ner i Finland? varmare och våren är i full gång här, jag ser ingen snö iaf.
det är eget val att ni inte lärt er finska, så ni har inget annat att skylla på. Man får lära sig en del i skolan, sen måste man hitta finnar man kan umgås med som kan läare en mer och använda det..
JANINA SVARAR: Skyller jag på någon annan? Vi har nog försökt lära oss lite men det är inte lika lätt för alla.
När det kommer till vädret får ni nog ta och flytta till södra Sverige (= söder om sthlm) för att märka någon nämnvärd skillnad! Jag bor i Stockholmsregionen men kommer ursprungligen från Österbotten, och jag lovar och svär att det inte är någon större skillnad på vädret här och hemma. Dessutom tycker jag att sommaren hemma är riktig sommar för mig! Här blir det mörkt så himla fort medan solen aldrig går ner under försommaren hemma…
Jag förstår absolut hur du tänker, flyttade själv från Österbotten för att se något nytt, men att tro att ”man inte kan bli något” som finlandssvensk i Finland är nog att se allt för mörkt. Och finskan, jag lovar att om du skulle få ett jobb där du hamnar att prata finska kommer du snart att göra det utan att tänka på det! Det är bara att våga!
Det är inget lätt val ni har framför er, men ibland kan nog gräset verka grönare på andra sidan, även om det kanske i verkligheten bara har en annan nyans. Hur ni än gör är jag säker på att ni väljer det som är rätt för just er. Lycka till!
Åh jag förstår hur ni känner… :( Jobbigt!! Jag har flyttat två gånger från min hemstad där släktingarna bor och det känns skönt i någon vecka att få miljöombyte. Men gud så man saknar alla nu! Man uppskattar sin hemstad/by mer när man väl flyttat. Jobbigt nog