JANINAS

05:00 var det väckning denna morgon.
Vi väckte inte Nicolina igår på middagsvilan eftersom hon fortfarande är förkyld, men istället blev det så sent som kring 21:30 som hon kom sig i sängs igår kväll. Borde hon inte sova liiiite längre inatt då? 
Nej ser ni, Nicolina är inte som alla andra ungar ;)
Istället steg vi upp hon och jag, hon var trött och skrek och skulle bara vara i famnen. Hon skulle ha mig att öppna kylskåpet några gånger bara för att se vad som fanns där, sen så ska hon ju prompt ha en napp i munnen OCH en i handen hela tiden när hon är ledsen, och så har hon förstås tappat bort en, så jag var tvungen att ta en som legat i köksskåpet en tid nu, och koka den. 
Där stod vi då, Nicolina skrek och skrek och skrek, jag försökte lugna ner henne men hon blev bara värre när jag öppnade munnen. Där stod vi och väntade på att vattnet skulle börja koka i kastrullen, vilket kändes som en evighet. 
Vid såna tillfällen får jag faktiskt lust att lägga ner Nicolina på golvet, gå ut på balkongen och bara vråla så högt jag kan. Det gör jag visserligen aldrig, men jag tror jag skulle känna sig mer psykiskt stabil i just det ögonblicket om jag skulle göra det, speciellt om jag hade gjort det när Nicolina var sisådär 1 månad och skrek konstant mellan klockan 17-23. Men jag har lärt mig med tiden att så fort som hon slutar skrika, så känns allt mycket lättare, så det är bara att hålla ut. Jag blir ju inte galen på riktigt även om det känns så ibland ;)

Ang. det sena nattandet igår, så det berodde på att jag och Nicolina var på ”syster-häng” igår kväll med alla mina tre systrar.

Blåbärs-hallonpaj med vitchoklad ovanpå, det bjöd jag på.

Annat smått och gott :)