JANINAS

Här kommer andra delen på min årsresumé. Känns riktigt skit att det dröjde till 2015 innan jag fick den färdig men kanske ingen tar skada. Hehe.

I samband med att Daniels semester började packade vi bilen full och lämnade vårt hem i stan för att bo på landet hos våra föräldrar. Dels för att lägenheten var för varm att bo i, speciellt med en liten bebis (31 grader dygnet runt) men även för att njuta av livet på landet. Och njöt, det gjorde vi minsann! Värmen höll i sig och det fanns inget som fick oss att vilja återvända hem. Barnen sprang ut och in som de själva ville och lekte på gården och i skogen, jag kunde ligga där inne och amma och höra hur de lekte och skrattade ute på gården. Vi umgicks mycket med Hanna och co. och jag återupptog träningen lite mer på allvar. Det blev många powerwalks och cykelturer med Daniel efter att barnen somnat. Nicolina lärde sig simma (och dyka) och så kom Carro med hela sin härliga familj till Finland och vi spenderade en dag på Wasalandia med dem innan de åkte tillbaks hem till Sverige.

Början av augusti började inte bra. Det började med att jag fick feber, sen fem dagar senare fick jag feber igen + ögoninflammation och kräksjuka. Daniel blev sen smittad och barnen fick feber och magont. Som tur hann jag bli frisk tills 8’de augusti, för då hade jag inbokat en tatueringstid. Sju timmar satt jag under nålen och blev supernöjd med resultatet! Så småningom var det dags att flytta tillbaks hem eftersom Nicolina skulle börja förskolan. Jag färgade håret lila, sommarvärmen var förbi och vi fortsatte med vårt liv i stan. Jag kände mig återigen som mig själv efter vår ”rehab” på landet. Jag var lycklig och uppskattade vardagen igen.

September var en månad  när vi umgicks mycket med kompisar. Jag och Carro hade vår första playdate, Nicolina började gå på redskapsgymnastik varje måndag. Jag färgade håret rött igen. Livet rullade på problemfritt.

I oktober introducerade vi rotfrukter åt Milou. Vi började med potatis och morot. Jag köpte vikter för att optimera hemmaträningen. Det gick sådär. Tappade motivationen efter nån vecka, och såg på hur rumpan försvann mer och mer. Valde att börja jobba lite smått igen från och med november och provjobbade en söndag i slutet av månaden. Förberedde mig mentalt på att klockan skulle väcka mig 4:30 varje söndag framöver. Första snön kom och jag dampade mer än en gång när jag (och syskonvagnen) skulle följa Nicolina till förskolan. Joline fyllde 3 år och jag bakade Angry Birds tårta och muffins med vimplar.

November började med Halloween som vi firade tillsammans med Mårten och Lina. Pojkarna hade klätt ut sig till kvinnor och såg hysteriskt roliga ut! Jag fyllde 23 och blev återförsäljare av Vemma. Jag rakade sidecut igen och Nicolina ville va lika cool som sin mor så jag rakade en åt henne samtidigt. Jag började jobba varje söndag och tyckte det var skönt med lite omväxling, och framför allt LÖN! Vid månadens slut hade jag och fyra andra bloggerskor ordnat en bloggjulfest vid Juthbacka herrgård. Det blev succé!

1 december bestämde jag mig för att nu, nu JÄVLAR ska jag börja träna på riktigt igen! Och det har jag lyckats med. Jag är fortfarande lika peppad (om inte mer) på att styrketräna varannan dag, och har kommit in i en svinbra rutin. Barnen har lekt med mycket fantasi. Milou har lärt sig krypa, vi har bakat pepparkakor, förberett julen, varit på förskolans julfest, och så har vi firat Nicolina som fyllt 6 år.

Helt ärligt nu. Dethär året har varit långt ifrån det bästa hittills, i och med att vi fått Milou och mycket annat bra har hänt så skulle jag vilja säga att det har varit ett underbart år, men det har det inte. Jag önskar att jag inte skulle mått så dåligt mentalt under graviditeten och första tiden efteråt, det tryckte ner mig väldigt mycket. Jag önskar att jag skulle kunnat njuta så mycket av spädbarnstiden som jag gjorde med Joline, då kände jag mig verkligen harmonisk. Men, men.. livet är inte alltid rosa fluff. Oavsett hur jag mådde så var ju Milou helt bedårande redan från början! På alla sätt och vis. Mot slutet av sommaren började ju dock mitt mående vända mot det bättre så sen dess har jag haft riktigt bra månader.

Det jag är mest nöjd över är att jag lärt känna så många nya människor. Under bara ett år har jag fått flera nya vänner, och det känns förstås jätteroligt med tanke på att jag förr inte hade en enda kompis här i Vasa. Jag har blivit mer social och på många andra sätt vuxit som person.

Jag hoppas att 2015 blir ett friskt år med många roliga projekt. Jag vill umgås ofta med vänner, fortsätta se träningen som en rolig grej som jag vill fortsätta med regelbundet och se fina resultat så småningom. Jag hoppas att barnen inte trotsar fullt så mycket som de gjort under 2014, och så hoppas jag på en bättre ekonomi. Jag vill gärna kunna ta med barnen på någon resa under året, kanske till Sverige eller Norge. Jag vill ha mer tålamod och energi och kommer jobba för att flytta till något större, permanent, innan året är slut.