På förmiddan var det dags för rådgivningsbesök igen. Jag är dit var tredje vecka nu och viktigast för mig är att hålla koll på vikten.
Senast hade jag gått upp 2 kg men nu hade jag faktiskt gått ner 1 kg istället. Det förvånar mig inte för jag har verkligen haft dålig aptit sen senaste besöket. Okej, jag har alltid dålig aptit nuförtiden men det har varit som värst alltför många dagar den senaste tiden. När det är det så äter jag frukost, sen klarar jag inte av att äta något alls förrän kring 16-17 och då blir det typ naturell yoghurt med en skivad banan, that’s it. Inte så konstigt att jag är på dåligt humör oftast och måste kämpa allt jag kan för att orka ta hand om barnen, men nu är det inte många veckor kvar och jag har ju mått illa sen början så har jag orkat i 30 veckor måste jag ju fan orka några veckor till.
Baby växer precis som hon ska i alla fall, och det är ändå huvudsaken. SF måttet ökar med 2 cm mellan varje besök och hennes puls är stark och jämn, så ifall hon skulle lida så märks det i alla fall inte nånstans. Det är nog bara jag som lider, som tur är.
Sen när jag fött kommer jag förmodligen vara SÅ utmattad och svag så då säger jag nog upp mammajobbet några dagar. Då är det Daniel som får ta hand om hemmet och de stora busfröna för då lär jag behöva vila och ÄTA. Ååh vad jag ska äta. Minns hur det var när jag fött Nicolina, då illamåendet kommit tillbaka i vecka 30, jag var så svag så jag fick inte ens stänga dörren när jag skulle duscha efter förlossningen för de var rädda att jag skulle falla ihop. Vägde bara 42 kg redan dagen efter förlossningen! Flera kilo mindre än vid inskrivningen. Så jag lär minsann behöva samla energi efter dessa helvetes 9 månader.
