JANINAS

Vilken natt vi har haft. För er som inte riktigt hänger med så kan jag berätta att Joline haft feber i tre dygn och varit i väldigt dåligt skick. Hon har sovit dagarna igenom och bara gråtit de korta stunder hon varit vaken, knappt ätit något och nu i söndags började hon även dricka dåligt. Hon har inte ens orkat hålla upp huvudet, utan bara hängt över axeln när vi burit henne. Ingen medicin har hjälpt, så hon har kämpat mot febern helt på egen hand.

På lördagen var vi till läkaren med henne, tog blodprov och kollade basic things som hjärta, lungor, öron och hals. Alla värden såg bra ut så vi fick order om att komma tillbaka ifall det blev värre. I söndags somnade hon hela tiden och orkade inte vara vaken mer än 30 minuter åt gången, och när hon var vaken grät hon och ville bara somna om. Så på kvällen bestämde vi oss för att återigen åka tillbaka till hälsostationen för att besöka en läkare. Samma läkare som dagen före, hon kollade samma grejer och menade att det bara var en vanlig influensa, men skrev i alla fall en remiss till akuten.

Så efter en timme vid HVC åkte vi iväg till akuten. Klockan var strax före 20 och vi fick genast gå in i barnrummet där vi fick vänta på barnläkaren. Så länge vi väntade tog de blodprov och blodtryck, vägde henne och gav oss vätskeersättning att ge under tiden vi väntade. Joline orkade inte hålla sig vaken utan vaknade bara och grät när de pickade henne, sen somnade hon om igen. Så utmattad. När resultaten kom visade det sig att hon var uttorkad, och efter några kontroller och några timmars väntande, beslöt läkaren att hon skulle läggas in över natten för att få dropp (via kanyl i huvudet, därför hade hon den där ”mössan”).

Då var klockan redan 24 och jag och lillan blev förda till ett rum på infektionsavdelningen. Där fick vi ligga inlåsta, för att undvika smitta från andra, och för att undvika att smitta andra. Det blev en lång natt med en massa trassel med droppslangen, hög feber och sköterskor som kom in och kollade till henne stup i kvarten. Det blev kanske två timmars sömn för min del, jag kunde helt enkelt inte slappna av. Tidigt på morgonen upptäckte jag att slangen lossnat från kanylen, så jag plingade på alarmet och en sköterska kom in och stängde av droppet och ”kopplade löst” henne. Hon vaknade förstås och grät, men blev så nöjd sen när jag kunde bära runt henne i rummet och trösta. Hon somnade snabbt om och fick sova vidare tätt intill mig.

Det var bestämt att läkaren skulle sätta in en ny kanyl sen när hon gjorde sin rundvandring kring 10, men klockan 07 var det dags för blodprov igen, och då var lillan inte lika uttorkad som hon var igår, så efter att hon druckit upp en hel flaska mjölk och ätit lite gröt, tyckte läkaren att vi skulle försöka fortsätta få i henne vätska och mat så hon inte skulle behöva få en ny kanyl.

Lillan satt tio minuter i fönstret och kollade ut, lekte med lite leksaker och pratade smått, det hade hon inte gjort sen i fredags så det var första tecknet på att hon var på bättringsvägen. Sen när det var dags för kontroll och undersökning igen såg läkaren att hon hade inflammation i högra örat (huuur kunde alla andra läkare missat det igår och i lördags? när vi dessutom sagt att vi misstänkte att hon hade det), så hon fick recept på antibiotika. OK-stämpel fick hon i alla fall, så vi fick gladeligen åka hem.

Sen dess har hon både ätit och druckit, i små mängder förstås men hon har druckit fyra (!) flaskor mjölk och det är mycket bättre om man tänker på att hon inte velat ha någon mjölk alls sen i fredags. Hon har varit vaken längre stunder än vanligt, krupit och lekt med Nicolina, skrattat, och vi har sett många små skymtar av vår glada bebis. Så nu är hon definitivt på bättringsvägen, fortfarande uttorkad och medtagen, men absolut bättre än igår. Vår lilla älskling ♥

Nu ska jag gå och lägga mig. Hon har inte haft någon feber nu sen vi kom hem från sjukhuset, så jag hoppas på en natt utan gråt.