JANINAS

Lilla stumpan här ovan saknar sin storasyster. Hela dagen igår kröp hon bara efter mig och gnällde, klängde i mina byxben och skulle bara va i famnen. Emellanåt var hon nöjd och lekte i barnrummet, men fastän jag var med henne hela tiden så var hon aldrig riktigt nöjd. Man tycker ju hon borde njuta av att inte ha nån som sliter saker ifrån henne eller håller fast henne i benen när hon vill krypa iväg, men hon tycker nog det är tråkigt utan lejon-Ciina.

Idag har hon dock varit lite nöjdare, och inte varit lika gnällig och mammig. Vi har inte gjort mycket denna dag, bara kollat Friends när Joline sov förmiddagsvila (vilken lyx!) och sen var vi och handlade mat för en stund sen. Nu sover hon igen ut på balkongen och Daniel åkte nyss iväg till gymmet. Lugn lördag med andra ord, men det är skönt. Vi fortsätter i samma lugna tempo, det går bra att va lat när man inte har en treåring som klättrar på väggarna.

När Nicolina var mindre och var borta såhär över en helg, så saknade jag henne alltid riktigt mycket. Ibland var det så jobbigt att jag grät, för fastän jag visste att hon ääälskade att få vara borta nån natt, så var det jobbigt för mig att vara utan henne. Nu kan jag utan problem vara utan henne två nätter utan att bli känslomässig. Nuförtiden kräver hon så mycket mer energi och tålamod (treårstrots suger musten ur en) så det känns bara skönt att få vila upp sig emellanåt och hämta nya krafter. Bra för både henne och oss. Dessutom börjar hon bli så stor och självständig, jag vet att hon klarar sig utan mamma någon dag (om hon själv fick välja skulle hon klara sig utan mig ännu fler dagar) och det känns också bra. It’s all good.