Jag strävar efter att in i veckorna göra något speciellt med barnen åtminstone varannan dag. Det handlar inte om några storslagna aktiviteter, utan typ att vi går till nån lekpark som vi inte är till så ofta, bakar, hämtar paket, hälsar på nån eller bjuder nån hem till oss, går till butiken, går ner till sjön och kastar sten, o.s.v. Jag försöker variera aktiviteterna så det (som egentligen inte är något speciellt) inte ska bli enformigt. Däremellan gör vi ”vanliga” saker som att gå på promenad, leka i parken här utanför, städa, rita, leka lejon och sånt. Det krävs inte mycket för mina barn och det är ju himla tur.
Imorse var jag och småtjejerna ut på en långpromenad med Daniel. Vi gick 6 km före lunchen så när Nicolina kom hem kände vi inte lika stort behov av att gå ut som vi gör de dagar vi bara är inne tills hon kommer hem. Så barnen lekte glatt i sitt rum, Nicolina gjorde en egen målarbok åt Joline och de kom bra överens hela dan. Mot kvällen tyckte jag ändå att vi skulle hitta på något, så jag föreslog att vi skulle gå till biblioteket och det tyckte barnen var en suverän idé! Så jag ammade Milou och klädde på oss allihopa och så traskade vi iväg. Vi bor riktigt nära så Joline orkade också gå själv. Väl där satte de sig ner och bläddrade i olika böcker och fick välja fem böcker var som vi lånade.
När vi kom hem och jag höll på att koka korvsoppa satt de under tiden i soffan och kollade i alla böckerna. Soppan blev färdig och de åt, sen fick de välja varsin bok som vi läste efter maten.
Det är just sånt här som gör att jag gillar mammaledigheten, att se barnen nöjda med vardagens små aktiviteter och lugnet. Förut tyckte jag dessutom det var jättejobbigt de veckor Daniel jobbade kväll (han åker iväg klockan 14 och kommer hem vid midnatt) men nu har jag faktiskt börjat tycka om de veckorna. På nåt sätt är det mer ordning när jag är ensam med barnen, de är mycket mer samarbetsvilliga när det är sovdags och det är på nåt sätt inte lika mycket kaos, konstigt nog. Man tycker ju att det borde vara tvärtom när man är ensam med tre barn, men jag gillar att få bestämma dagens program. Sen när de somnat har jag 2-3 timmar för mig själv och då bloggar jag eller ser nåt på tv som bara JAG vill kolla.
Med andra ord – it’s all good in da hood!
