När jag skrev att jag skulle städa undan Nicolinas urväxta kläder, så hann jag bara stiga upp från stolen så var tösen vaken. Så det blev inte gjort då, men idag har jag fått det gjort.
Det kändes lite sorgligt att lägga undan alla små söta kläder från när hon var jätteliten, tiden har gått så fort och hon är ju ingen liten bebis längre, hon är "bara" en bebis nu.
Men samtidigt så är det skönt att den "osäkra" tiden är över och man kan kommunicera mer med henne nu.
Man får så mycket kärlek tillbaks nuförtiden, som när jag varit borta någon timme och jag kommer hem, då hon skiner upp som en sol och trycker sig intill mig när jag bär henne, eller när hon sover i vagnen och har vaknat, då hon kan ligga så tyst och stilla och bara se sig omkring, sen när man tittar in i vagnen och hon får syn på en så börjar hon direkt "prata" och le.
Det finns så mycket positivt med alla åldrar och stadier, jag skulle inte byta ut min tid med Nicolina mot något i världen!
