Många är ni säkert som undrar om min och Daniels lilla paus i våras gjorde gott, ni minns att jag skrev om hur jag kände att jag inte hade någon livslust längre (mycket p.g.a. depression förstås), och många var det som tyckte att vi gjorde rätt när jag berättade om att vi skulle vara ifrån varandra ett tag.
Och ni hade så rätt. Vi gjorde så rätt. Häromdagen satt jag i bilen på väg från jobbet och filosoferade. Efter att vi varit ifrån varandra nån vecka i mars och insett hur otroligt mycket vi älskar varandra, hur mycket vi betyder för varandra och hur mycket vi uppskattar varandra, har det blivit så mycket bättre. Vi har känt varandra hela livet, varit bästa kompisar som små och varit kära och ett par sen vi var 15 respektive 17 år, det är klart när man har en historia som vår att man växer upp och ändras. Som tur har vi växt tillsammans och inte växt ifrån varandra, men ändå måste man ibland stanna upp och känna efter om kärleken ännu är likadan som förut.
Grejen med pausen var att vi ville byta kapitel. Vi hade haft ett riktigt dåligt år med min depression och Daniels spelande (datorspel). Alla har vi brister och man måste kunna hantera varandras brister om det ska gå, men även jobba för att ens egna brister inte ska ta över vardagen, och det var ett av våra problem. Jag började äta medicin och Daniel slutade spela, sen tog vi en paus ifrån varandra för att få känna efter om våra känslor ännu var samma som förut, och det visade sig vara precis det rätta valet.
Nu känns det verkligen att vi har bytt kapitel. Vi har fått känna hur det känns att bo isär (det har vi aldrig gjort förut eftersom vi bott tillsammans sen 2008) och vi har fått känna på riktigt att det verkligen inte är vad vi vill. Nu finns det inga tvivel längre och vi har insett hur viktigt det är att vi vårdar förhållandet och gör båda två vårt bästa för att vara en bra partner. Vi hade fastnat i en ond cirkel och en paus var helt enkelt nödvändigt för att vi skulle kunna gå vidare till något bättre.
Så med det vill jag bara säga att ni ska våga pausa. Det är garanterat fler än vi som befinner sig i en liknande situation som vi var i och inte vågar ta en paus. Kanske för att man varit tillsammans så länge och inte vågar bo ensam, kanske är man rädd att inse att man inte är rätt för varandra längre, kanske är man rädd vad omgivningen ska säga. Vi var livrädda, men i slutändan är det ändå ens mentala hälsa det handlar om och om det då känns som den rätta vägen att ta, så är det förmodligen den rätta vägen. Lita mer på magkänslan.
If it’s meant to be, it will find a way.
Ich whone in Linköping ❤
Läste rubriken snabbt. vilket resulterde i VÅGA PUSSAS haha läste hela blogginlägget vilket var superbra skrivat. Har oxå varit med om detta som du skriver om. och kärleken har blivit starkare mellan oss två. och i slutet av blogginläget står det våga pausa och jag bara wtf det stod ju våga pussas. Småler för mig själv
Ni e så fina!
Jag befinner mig där just nu.
Förra sommaren tog vi en paus då min kille kände att allt gick fel. Den pausen förstörde allt för mig kan man säga.
Vi har inget normalt förhållande. Jag är mandée o han född som kristen. Ingen accepterar att vi vill vara tillsammans, men ändå har vi varit det i över 4 år nu.
Men som sagt, pausen förstörde för mig. Jag mår skit. Känns som om jag förstör hans liv, jag försöker o vill göra slut, för jag älskar han o vill hans bästa, men han vägrar o vill inte riskera att aldirg igen få tbx mig.
Just nu känns de som om jag är i en mardröm som jag inte kan vakna upp ur! En annan sak hände samtidigt o den har ingen lösning o ingen vägrar hjälpa mig, alla vände ryggen mot mig! O min familj kan jag inte berätta något för!
Jag vet inte vad jag ska göra längre. Det enda jag kan göra är att ”skrika” med mina tårar i min lilla säng varje natt. Känns som om livet är värdelöst.
Hoppas jag inte gör din depression värre nu pga att jag skrivit allt de här, men de var lite skönt att skriva av sig… På min egna blogg kan jag inte heller vara så öppen av mig längre som jag var innan, min stora syster har hittat den o börjat snoka runt.
Bra inlägg! Tror det är väldigt viktigt att kunna vara ifrån varandra utan att det ska behöva vara slut för det. Och att kämpa för kärleken, för ibland är den helt enkelt inte lika stark som den kan vara. Men dom stunder då den är det – då vet man ju att det var värt allt kämpande!
Roligt att ni hittat tillbaka till varandra :)
Jävlar vad söt du är i din sidecut