JANINAS

Idag hade Nicolina tänkt att vi skulle stiga upp klockan 5, jag var inte av samma åsikt så jag lät henne stå och gnälla i sängen, jag sa att vi skulle sova vidare men det tyckte inte hon. 
Till sist lyfte jag henne ur sängen, sa att hon får gå upp men jag stannar kvar i sängen. Jag visste att hon inte skulle våga eftersom hon är rädd för mörker. Hon stod och funderade en stund, sen när jag sa att hon nog får sova mellan mamma och pappa också, så klättrade hon upp i vår säng. 

Till en början satt hon bara och höll koll på att jag inte stängde ögonen. Gjorde jag det så började hon genast klappa mig på huvudet och sa ”mamma aaka” (mamma vakna). När jag förklarade att jag inte skulle sova utan bara vila ögonen, så slutade hon. Sen efter en stund la hon sig med huvudet i fotändan. Hon kände på mig hela tiden med fötterna, vände och vred på sig och pratade lite emellanåt, sen somnade hon. 

Jag skulle ha behövt ta en bild av oss där vi låg, jag och Daniel och Nicolina i mitten med huvudet i fotändan :)
Det är faktiskt första gången hon sover i vår säng, hon har blivit rent ut sagt arg om vi nån gång frågat om hon vill sova hos oss, haha :) Hon har alltid velat sova i sin egen säng, det var bara de första veckorna efter förlossningen som hon sov där. Då sov hon där för att jag ville ha henne nära och hålla koll på att hon andades (jag var jätte rädd att hon skulle sluta andas i sömnen).

Vi har sen dess alltid varit noga med att hon ska sova i egen säng, och det har alltid fungerat riktigt bra. Men inatt/imorse var det faktiskt riktigt mysigt att hon ville sova hos oss, även om det bara blev ungefär en timmes sömn efter det.