JANINAS

Är så innerligt trött på att vara gravid nu, helt ärligt. Det är inte ett dugg roligt denna gång faktiskt. Vissa dagar när jag mår bättre är det riktigt mysigt och jag försöker njuta av magen, men det är så mycket som gör att jag oftast inte kan njuta. Ser oftast ingen anledning att njuta ens, ska man gå efter hur man känner sig så är jag redan höggravid och det är inte lätt.

Dessa 27 veckor och 5 dagar som gått har hittills bara gett mig illamående, sura uppstötningar, åderbråck längs hela vänster ben upp till ljumsken, urinvägsinfektioner och så lågt blodtryck att jag blir svimfärdig typ varje förmiddag. Skulle detta handla om de första tre månaderna skulle jag va helt förstående, men nu är jag i sjunde månaden och vill faktiskt bara få det överstökat nu redan. Allt jag vill är att må bra och slippa alla möjliga krämpor.

Det som stör mig mest är förstås illamåendet och obehaget av all möjlig lukt och mat. Kan lista upp det jag kommer på nu såhär på direkten som jag vanligtvis tycker om men inte kan äta längre:

Köttfärssås
Köttfärskrydda
Pasta
Korv
Tonfisk
Krossade tomater
Pizza
Hamburgare och pommes frites
All yoghurt förutom typ tre sorter
Ägg
Medwurst
Chips, popcorn, salta pinnar och all annan snacks
Marabou, Karl fazers choklad och alla godispåsar. Kan äta typ tre lösgodissorter.
Nästan all glass
Juice

.. jaa som ni ser är det inte några enstaka saker utan i princip allt som jag vanligtvis äter. Det jag kan äta i matväg är sallad, kyckling, fisk och ris. Ibland potatis. Babyn väger som hon ska men det lämnar inte över nåt till mig, så några extra kilon lär jag inte ha ifall det fortsätter i samma stil.

Att vara gravid kan vara helt fantastiskt, det var det förra gången om man bortser från de första 18 veckorna med hemskt illamående, men efter det var det bara härligt. Med Nicolina mådde jag nog rätt dåligt genom hela graviditeten också, då slapp jag illamåendet i vecka 13 men det kom tillbaks i vecka 30 istället. Däremellan var det sommar och jag mådde rätt bra. Tredje graviditeten har absolut varit den värsta, och jag kan med säkerhet säga att jag inte vill göra allt det här en gång till, oavsett belöningen man får i slutet. Efter dethär har jag fått belöningen tre gånger och det räcker för mig. Har aldrig tänkt i dessa banor förut för jag har ju alltid velat ha tre barn, men nu känner jag verkligen att det räcker för min del. Samtidigt som jag är så deppad över hur jag mår så är jag glad att det blev denhär graviditeten som jag mår såhär, som högst troligen är min sista. Då kan jag njuta när allt är över, minnas hur skit jag mådde och att min kropp verkligen säger ifrån nu. Så får jag förhoppningsvis inte något sug efter en fjärde (herregud vad mycket det låter..) om några år igen.

Och säger nån nåt i stil med ”men det är ju snart över, när du fått babyn är det värt allt illamående!” så ska ni veta att jag skjuter er i min fantasi. Må själv illa lika länge så förstår ni att det inte är någon tröst alls. Jag vet nog vad jag får på slutet. Men jag vet också hur jävla bra man kan må när man är gravid, och det svider att jag inte får göra det. Låt mig få gnälla lite och tyck synd om mig istället. DET tröstar.

// Hormonell blivande trebarnsmamma som är redo att ge upp.