Jag har alltid haft lätt att bli arg, vissa dagar är jag mer lättirriterad och då flippar jag ofta direkt. Jag minns redan när jag var liten så kunde jag bli så arg så jag inte visste vad jag skulle ta mig till, ibland p.g.a. riktigt konstiga orsaker.
Jag minns speciellt en gång när min storasyster skulle gå till postlådan. Jag var väl kanske 7-8 år? Alla vet väl att systrar inte alltid vill vara tillsammans, och oftast är det storasystern som vill vara ifred. Nå, just den gången så ville hon inte ha mig släpandes efter sig, men en av våra katter fick följa med. Jag minns inte varför men av någon anledning så fick jag inte gå ut, kanske hade jag och syrran bråkat mycket och mamma förbjöd mig att gå efter? I alla fall så var jag ”fast” där inne med mamma. Och när jag stod där i vardagsrummet blev jag så arg, jag tittade ut genom fönstret och fick för mig att jag skulle springa genom det. Jag var riktigt, riktigt nära faktiskt. Problemet var inte att jag inte fick följa med, utan mer det att jag inte kunde kontrollera situationen. Jag var fast där och kunde inte göra något annat än att acceptera det.
Det slutade med att mamma såg på mig och sa ”fundera inte på nåt dumt nu Janina”. Hon visste väl vilket temperament jag hade och kunde kanske se vad jag planerade, så jag sket i den planen. Men tänk att jag blev så arg för en sån liten grej! Jag visste att jag skulle skada mig och börja blöda något fruktansvärt, men det hade liksom ingen betydelse. Jag skulle visa att ingen kunde stoppa mig, och så har det alltid varit. Stackars mamma.
Jag har funderat rätt mycket på det här det senaste året. Depressionen som började smyga sig på i januari 2012 gjorde förstås saken värre, men det är absolut inte det som orsakat mitt heta humör. Jag går från 0-10 när jag blir arg, och jag förstår att det är jobbigt för de som är nära mig (värst är det förstås för Daniel) men det är nog jobbigast för mig själv. För jag vet inte hur jag ska hantera känslorna när något inte blir som jag tänkt eller när något inte blir som jag vill. Samtidigt är jag en väldigt impulsiv person och om jag får för mig nåt så ser jag till att det blir gjort. Då är det jobbigt när det inte går som jag tänkt och ifall jag inte hade barnen hemma skulle jag nog kasta runt möbler och bli Hulken totalt.
När jag väl blir arg så är allt bara fel. Alla säger fel saker och allt bara går fel. Egentligen skulle jag behöva låsa in mig och dra täcket över huvudet tills jag lugnat ner mig, men det går ju inte. Jag vet inte vad humöret beror på men ibland känns det faktiskt som att det är något mer än bara ”hett temperament”. Och kom inte och säg att jag ska prata med en psykolog, been there done that. Jag känner mig själv ut och in och jag vet att det inte finns något som kan vara orsaken till att jag alltid varit såhär. Kanske är jag milt bipolär? Vågar inte påstå något men tanken har slagit mig några gånger.
Nu till saken. Finns det nån slags anger management här i trakten? Alltså nån slags terapi där man får lära sig hur man ska hantera sin ilska? Har någon av mina läsare testat på något sånt? Det skulle va så skönt att spara på nerverna lite ibland.
att vara bipolär kan jag nästan med säkerhet säga att du kan utesluta. jag trodde själv en tid att jag var det, då jag konstant växlar mellan att vara löjligt glad, sprallig och tycka att allt är så jäkla bra, till att efter 2 minuter, UTAN orsak, bara falla ihop och börja gråta, inte kunna röra mig, inte klara av att prata osv. Men enligt en psykolog var jag långt ifrån bipolär. Lite synd tyckte jag nästan, för när man mår så där så känns det nästan bättre att kunna få en diagnos och inte bara höra att man har ett häftigt temperament punkt.
Tror du kan vara lugn,var precis likadan i din ålder,het som fan och alla människor runt mig fick sej,en äldre kompis till mig sa att de blir bättre med åldern men de trodde ja inte,tyvärr så tror ja på det nu är själv 38 år och kan bättre hantera ilskan fast ja är het än idag,men inte på samma vis,synd att mina barn fått se mej arg många gånger,så man undrar ju hur deras sätt blir vill se tendens att de fått sina temperament av mig,men tror idag att i vårt samhälle får man vara lite het att klara sig…små saker som gjorde mig galen för 20 år sen är småsaker idag,så lugn…du kommer att ändras med åren,tro mig!
Jag har en kompis som berättade för mig att hon hade fått en diagnos PMDD vilket är en typ av stark pms och som kan hålla på i en eller ett par veckor innan mens. Så om det är så att du kan se ett mönster, att du tenderar att ha kortare stubin i vissa perioder kan du ju kolla upp det. Är tydligen inte så ovanligt. Hoppas att du kan hitta nått svar på vad det är i alla fall så att du kan få hjälp att göra de bättre. Kram
Passar på att tacka dig för en awesome blogg oxå!!
Aldrig tänkt på att du kanske har ADHD? Det är väldigt vanligt nu för tiden. Jag själv har ADD (utan H i adHd) h:et betyder hyperaktiv. Min mamma märkte länge på mig att jag inte kunde sitta stilla, va störig, bråka med mina syskon för ingenting, svårt att koncentrera mig i skolan och bara va allmänt jobbig. Jag gjorde en utredning för adhd 2009, som tog flera månader, och slut resultatet visade att jag endast hade ADD. men det var skönt och veta vad man igentligen gått och bollat med under flera år, för jag och min mamma bråkade så mycket. Jag fick concerta, medicin som man tog en gång om dagen tror jag, tar dock dem inte idag då jag tycker jag mognat mycket mer och bearbetat den biten. Men jag har fortfarande special hjälp i min skola och har fått så mycket stöd så allt är bara posetivt istället för negativt, och det är jag glad för! Hoppas det löser sig!
Oj, vad jag beundrar ditt mod och din styrka att skriva om detta ämne på din blogg! Redan att du definierat ditt ”problem” och känner att du behöver hjälp innebär att du ägnat mycket tanke åt saken och att du redan är på god väg att bli av med det! Heja Janina!
JANINA SVARAR: TACK! <3
Du skrev att vi inte får skriva att du ska prata med en psykolog, men om du känner att ilskan är väldigt jobbig och om du tror att en eventuell diagnos skulle kunna hjälpa dig så tänker jag mig att en psykologisk utredning är lämplig.
Som du säkert vet karaktäriseras ju bipolär av mani (bipolär I) eller hypomani (bipolär II). Bipolaritet karaktäriseras alltså inte av svårigheter med att hantera ilska eller dylikt. Däremot individer med borderline personlighetsstörning uppvisar ofta impulsivitet och instabila affekter. Det finns flera diagnoser där svårigheter med ilska och impulsivitet finns med, exempelvis adhd, så det är omöjligt att säga om det är något och vad det i såna fall är utan att besöka en professionell tänker jag.
JANINA SVARAR: Joo jag är medveten om att jag måste gå till en psykolog för att kunna avgöra om det är någon slags sjukdom, och det har jag inget emot! Men att bara gå och prata med en sådär annars så fungerar nog inte på just detta problem :)
Jag brukar också kunna bli arg som fan ibland. Förr kunde jag också göra nästan vad som helst med min ilska. Har sparkat sönder dörrar, badrum och förstört gud vet vad. Sagt fruktansvärt elaka saker. Sen gick jag i psykoterapi ett och ett halvt år och nu vet jag varifrån mina känslor kommer. Sitter långt tillbaka, från tidig barndom. Jag vet också att jag stängt inne min ilska och frustration i många, många år. Och förr eller senare kommer skiten upp till ytan och då brakar det till.
För mig har det mest handlat om att acceptera att shit happened och just att alltid kunna veta varifrån ilskan kommer. Det har varit otroligt intressant att t.ex. inse att jag valt både kompisar och vägar i livet enligt vad jag upplevt tidigare i barndomen – som en jävla repris av skit! Helt sjukt alltså. Och när man går i samma fotspår kommer samma ilska. Om och om igen. Speciellt om man försöker ignorera den.
Tror dock att ilskan i sin renaste form kan vara en enorm styrka om man lär sig att hantera den :) älskar numera att vara arg! Speciellt när man kan agera enligt sina känslor. För dig låter det ju nog som om det skulle vara värre än så. Hoppas du hittar nån väg!
I övrigt så tycker jag själv att det fungerar bäst att ta ut sin ilska på något, typ riva i en gammal handduk, gå in i badrummet och slita sönder en borste eller två ;) och ge ilskan plats, och sen fundera i lugn och ro på vad man kan göra åt det man inte gillade och till sist brukar man ju nog komma fram till att det inte var hela världen. Eller iaf jag då… Men alltid kan man ju inte gå undan som du ju själv också skrev. Vilket suger.
JANINA SVARAR: Vad intressant! Kanske jag också borde börja med psykoterapi, även om det känns som att jag bara blir mer arg av tanken då det inte känns som att det är något speciellt som orsakar mina utbrott :P
Jag är en tjej som inte har så värst många vänner och jag gillar inte heller att prata av mig till någon när jag e på dåligt humör.
Jag e också så att när jag e arg då e jag arg o fortsätter vara arg tills jag börjar storböla el nått :P Och kan verkligen bli arg av en liten skit sak. Som att någon tex inte förstår va jag menar o envisas om att jag har fel när jag inte har det. (Övningskörde idag med pappa tex, kollade på en bil i 1 sek o så skriker pappa ”RÖTT” och jag bromsar) så började han skälla ut mig om att jag borde kolla mer noga. Svarade med att jag kollade signalen o den var grön, en bil närmade sig, skulle kolla om den stannade el inte o precis när jag gjorde det blev trafikljuset gult o sen rött, men nej!! Jag e seg med att kolla saker i trafiken tydligen. Höll på o skrika på varandra minst halva vägen :P
Ett tips e att skaffa en boxningsäck? Tror de heter så? En sån stor påse som man slår på. Det hade varit en perfekt ilskatömmande sak…
Annars har jag hört att det är jätteskönt att få ut sin ilska genom att ha sex :P Prova det? :P
Adhd? Har flera vänner som fått den diagnosen med samma typ av problem. Dålig impulskontroll, lätt att bli arga. Blir du lätt stressad i miljöer med mycket folk och störningsmoment?
Behöver ju inte bero på annat än ett hett temperament. Men du kan ju alltid ta upp det med psykologen eller med en läkare exempelvis. Berätta att du är orolig för att det kan va något mer och berätta hur det känns. Då kan du ju samtidigt fråga om vad det finns för hjälp att få. Men skulle det vara så att du har en diagnos du inte vet om så kan det ju vara lättare att acceptera och förstå varför om du får veta vad det handlar om. Så tycker ju att du ska berätta för någon kunnig och be om en utredning om du känner att det kan vara mer än bara ett hett temperament. Då kan du iallafall lägga det bakom dig sedan :)
Höhö jag har också röda pigment och växlar snabbt i humöret, speciellt om jag är hungrig/trött. Men tog tag i saken för några månader sedan, för ja jag fick så sjukt dåligt samvete efter mina dippar, usch, men ja iaf så satte jag på mig ett armband vilket jag inte fick ta av mig. Varje gång som jag kände ”hulken” inom mig skulle jag titta på armbandet och komma ihåg att inte brusa upp. Det blev som en liten god ängel som satt på ena axeln:P Massa bita i läppen men efter några veckor satt det i ryggraden och jag kunde ta bort armbandet. Så det funkade för mig. Man får hitta sina knep:)
Eftersom du faktiskt KAN hejda dig från att göra något dumt i de situationer då ilskan kommer så tror jag faktiskt inte att du är bipolär :). Men jag är ju ingen läkare så det kan vara svårt att veta.. växlar humöret lika snabbt åt andra hållet? Dvs. efter ett ”utbrott” blir du glad igen lika snabbt eller kan du vara arg ett tag efteråt? Kan känna igen mig i vissa saker som du beskriver t.ex. att även relativt små saker kan få en att ”explodera” och sen spelar det ingen roll vad folk runt omkring säger eller gör förrän man lugnat sig ordentligt, för man blir arg och fräser oavsett hur ”snäll” de försöker vara :) Sen har jag även hört att rödhåriga människor/personer med sådant anlag har ett hetare temperament. I min familj har vi anlag för rött hår så kan ju kanske, kanske ha en liten del i det hela :) Vet inte om det är sant, bara en kul sak att veta kanske hehe.
JANINA SVARAR: Ahaa! Det lät intressant. Vi har ju rött pigment i min släkt. Humöret växlar faktiskt väldigt snabbt åt det andra hållet också, så det är ju skönt även om man känner sig lite som ett psykfall ibland, haha.