JANINAS

Jag har suttit och kollat igenom mitt arkiv både på Youtube och Videofy. Jag tycker det är så häftigt att Nicolinas liv finns dokumenterat i både film och text ända sen hon låg i magen! Första filmen är på min mage när hon sparkar i vecka 36. Den har blivit sedd över TVÅ MILJONER gånger! Helt galet! Efter det har det fortsatt (med en lite mer normal statistik, hehe) med bebisjoller, första stegen och en maaaassa spex. Hon har alltid älskat att stå framför kameran och har alltid något att berätta eller visa.

Ändå har jag alltid trott att det är något som skulle växa bort. Visst, det kan det fortfarande göra men jag trodde inte hon skulle va villig att synas såhär mycket på bloggen ännu som (blivande) sexåring. Jag har alltid tänkt att jag kommer lämna bort henne från bloggen när hon blir såhär stor, att det kommer kännas onormalt men faktiskt så skulle det kännas mer onormalt att inte skriva om henne. Genom tiderna har det skrivits huuur många blogginlägg och artiklar som helst här och där som handlar just om att ”blotta” barnen på bloggar och internet, hur respektlöst det är när de är så små att de inte kan välja själva. Att vi vuxna heller inte skulle uppskatta ifall våra mammor dokumenterat vår barndom öppet för alla. Men alltså helt ärligt, jag tror Nicolina skulle bli sur om jag slutade skriva om henne. Hon har vuxit upp med bloggen, facebook och de senaste åren även instagram, att vara en liten kändis hör till den hon är. Själv skulle jag ÄLSKA att hitta en blogg som min mamma skrivit när jag var liten!

Bloggen är alltså något helt naturligt för henne, en självklarhet. Det har börjat visa sig allt mer i vardagen nu när hon påpekar vissa saker jag gör, och man märker att hon förstår hela dethär bloggtänket. Som idag t.ex., när jag fotograferade min Onemeal burk (utan att berätta varför) så frågade hon ”mamma, vill du bli världens bästa bloggare?”, och när det kom på tal att jag ska på Bloggjulfest nästa fredag och hon sa att hon ville följa med, så svarade jag att det är bara för bloggare och inga barn får följa med. Då utbrast hon ”MEN JAG GÖR JU SÅNADÄR VIDEOBLOGGAR SOM JAG LÄGGER UPP!!”, då kände jag mig riktigt dum. Hon ser ju faktiskt sig själv som en bloggare hon också, en videobloggare! Men tyvärr är hon ju ändå en väldigt liten sådan ännu som inte har åldern inne för såna fester.

Det fick mig att börja fundera på hur det kommer bli när hon blir större, om hon själv kommer börja blogga. Hon börjar ju skolan nästa höst och mittiallt är det hon och jag som bråkar om datorn. Jag tror inte att bloggandet hinner ”dö ut” innan hon är så pass stor att hon kan börja blogga på riktigt, och jag kan nästan slå vad om att hon kommer börja med det eller nåt liknande. Hon har en bra start redan och jag tvivlar inte på att hon kommer gå långt ifall hon siktar på det.