JANINAS

Först och främst så ska man ALLTID sätta barnet framför sig själv.
Man ska ha tålamod, men inte för mycket. Man ska inte bli arg över onödiga grejer, man ska tänka efter ifall barnet själv kan ändra på situationen (t.ex. om de gråter ofta för att de har ont i magen, sånt kan man inte bli arg över), innan man låter nerverna brista. Men man ska samtidigt inte vara glad hela tiden, utan man SKA bli arg när barnet gör något som de inte får (t.ex. slår någon eller kastar sönder något). 
Man ska ha regler som man själv håller fast vid utan undantag, man ska göra sitt bästa för att själv följa samma regler och vara en bra förebild. Men man ska samtidigt inte vara FÖR sträng, och inte ha FÖR många regler. 
Man ska ge barnet tid att lära sig saker, och tid att öva. 
Man ska hjälpa barnet genom allt, oavsett om man själv inte samtycker, t.ex. om barnet vill lära sig spela piano, och man själv inte tycker om just piano, så ska man ändå sätta barnets behov framför sitt eget och låta henne/honom spela. Man ska visa att man är stolt över sitt barn, och ge belöningar när de gjort något riktigt bra. Man ska visa kärlek och ömhet, man ska försäkra barnet om att man alltid finns där, oavsett vad. 
Man ska trösta när barnet gråter, och skratta tillsammans när barnet är lyckligt.

Det är för mig en bra förälder, och jag gör mitt bästa för att leva upp till denna roll.