Allting började kanske med att jag faktiskt mådde bra hela onsdagen (26.10). Jag hade sovit bra på natten och jag hade stor matlust hela dagen. Inget illamående alls, och pigg var jag. Det la jag inte märke till speciellt mycket då, men nu i efterhand har jag tänkt på det. Min kropp visste förmodligen vad som var på väg att hända långt före jag själv märkte något :)
Daniel var hemma från jobbet den dagen eftersom han hade inbokat ett möte klockan 13 med en lärare från hans skola. Vi tog det lugnt hela dagen och njöt av att vara tillsammans, efter att Nicolina sovit middag gick vi ut på promenad till en lekpark, sen efter kvällsmaten åkte vi till affären och handlade mat. Precis som vilken dag som helst. Visst hade jag rätt så regelbundna sammandragningar, men det hade jag ju haft hela veckan så det var inget som tände några varningslampor.
21:30 gick jag och la mig. Jag tänkte att det var bäst att försöka komma i säng så tidigt som möjligt de sista dagarna före babyn kommer. En annan tanke var faktiskt att ”det skulle vara häftigt om det satte igång någon natt helt av sig själv, men det kommer det såklart inte göra för mig”. Så jag gick och la mig, utan några känningar alls.
23:30 vaknade jag av att jag var lite kissnödig, jag låg kvar och försökte somna om. Då kände jag att jag fick ont i ryggen i samband med varje sammandragning, men jag tänkte att det bara var förvärkar. Jag blev mer kissnödig så jag steg upp och gick på toaletten. När jag satt där kom en värk som var så kraftig så jag var tvungen att andas igenom den, sen märkte jag att jag hade blodblandade flytningar. Jag gick för att väcka Daniel och berätta läget, och när jag kom till sovrummet fick jag en värk igen som var lika smärtsam, jag satt på sängen och andades igenom den också, la klockslaget på minnet och när nästa värk kom var det bara 2 minuter sen den senaste. Nu var klockan 00:22.
Jag tyckte allt kändes så overkligt när det gick så snabbt så jag hade svårt att tro att det faktiskt var på allvar. Jag bad Daniel ringa förlossningen och fråga vad vi skulle göra, men han tyckte att det var onödigt för han såg ju hur ont jag hade. Så han ringde till min syster som skulle komma hit över natten och ta hand om Nicolina, och sa att det var dags.
Vi packade det sista i BB-väskan och jag ställde mig på alla fyra på golvet emellanåt, jag hade så jäkla ont och visste inte om det kändes bättre att stå eller sitta ner under värkarna, vad jag än gjorde kändes det omöjligt att göra något som kunde lätta på smärtan.
Vi åkte iväg 01:40, fick svänga om när vi kommit halvvägs eftersom jag kom på att vi glömt rådgivningskortet. Vilken tur att vi bor endast 5 minuter från sjukhuset!
När vi kom fram till sjukhuset fick jag lägga mig ner och ta CTG-kurvan. Sammandragningarna blev bara kraftigare så att ligga där stilla i 15 minuter kändes förjävligt.
Mellan värkarna kunde man i alla fall skymta glädjeruset i mig :) ÄNTLIGEN var något på gång!
När 15 minuterna hade gått kollade hon hur öppen jag var. ÅTTA centimeter, jag slog alltså mitt eget rekord kan man säga. När jag skulle föda Nicolina var jag nämligen öppen 6-7 cm när vi kom in.
Jag fick genast byta kläder och gå in till förlossningssalen. Då kändes det som att jag hade värkar mest hela tiden.
20 minuter senare satt jag på huk på golvet med huvudet mot väggen. Jag skrek åt Daniel att ringa på klockan, nu ville min kropp börja krysta. Barnmorskan undrade om hon skulle ta hål på hinnorna, men det ville inte jag, just då. 30 sekunder senare ändrade jag åsikt.
Hon tog hål på hinnorna och jag kände genast hur det började trycka på ännu mer, FÅR JAG KRYSTA NU?! ropade jag och barnmorskan kände efter hur öppen jag var, 10 centimeter – fritt fram att påbörja det sista skedet.
Utan varken smärtlindring eller dropp började jag krysta. Eftersom allt hade gått så snabbt så var krystvärkarna lite väl svaga för att hjälpa mig till 100%, men jag kämpade på ändå med Daniel vid min sida. Han var ett så otroligt bra stöd! Så lugn och peppande ♥
Efter 20 minuter kom hon ut. Daniel klippte av navelsträngen.
Vilken lycka! Så älskad och så efterlängtad. Hon var 50 cm lång och vägde 3800 g. Hon började genast sutta på sin hand, efter 17 minuter ammade jag henne för första gången. Hon förstod precis hur hon skulle göra, och jag låg och ammade henne i 80 minuter. Jag sprack inte det minsta denna gången heller, så jag slapp bli sydd.
Sen fick Daniel äntligen hålla henne. Här sitter han och skriver ett meddelande till sina föräldrar.
Daniel åkte hem kring 06. När han kom hem vaknade Nicolina. Fyra timmar senare kom de till sjukhuset och hälsade på. Nicolina ville genast ha lillasyster i famnen :)
Första mötet ♥
Vi bad om att få tidig hemgång, så dagen därpå fick vi visa upp Joline åt läkaren, och hon fick godkänt på alla plan.
Förlossningen tog sammanlagt 3 timmar och 47 minuter. Vi fick en helt underbar dotter som hittills har varit en riktig ängel. Hon är så fin och jag är alldeles störtförälskad i henne. När jag ser på henne och tänker på att det är hon som legat i min mage hela tiden, är det svårt att hålla tillbaka glädjetårarna. Tänk att man aldrig kan föreställa sig hur underbart ens eget ofödda barn kommer vara. Jag kunde inte vara lyckligare! ♥
Hej och Grattis ännu en gång!
Jag blir så rörd och lycklig när jag läser din berättelse, hur bra allt verkar ha gått!! Lycka till nu med allt!! =D
Hej! Först vill jag bara säga grattis till lilltjejen. Sen vill jag bara säga att läsa din förlossningsberättelse har lugnat mina nerver en aning, jag har i och för sig några veckor kvar men man vet ju aldrig :) Jag har mycket tankar som cirkulerar i skallen och då det är vårt första barn vet man ju inte vad man ska förvänta sig. Det är först nu när det verkligen börjar närma sig som jag känner mig nervös inför förlossningen men efter att ha läst din berättelse så känner jag mig faktiskt en aning lugnare och jag hoppas att min går lika smidigt som din :)
Mvh Emma
Så kul att läsa andras förlossnings berättelser.. :) gå gärna in och läs min! :)
Grattis! :)
stort grattis! och så underbart att du skriver om det du går igenom (: har verkligen fastnat för din blogg
Vilken underbar förlossning. Med mitt första barn var jag också öppen 8 cm när jag kom in till förlossningen :) Grattis till flicka och lycka till i framtiden.
Åh vilken underbar berättelse! Du är så duktig tycker jag! Och hon är ju så otroligt fin! Jag hoppas att min sätter igång av sig självt snart också, 4 dagar över tid nu. Hoppas iallafall att jag inte behöver bli igångsatt :)
Åh va fint! :) Jättekul att allt gick så bra som de gick. Stoort grattis :)
Va fint. E jätteglad för er skull. Grattis än en gång :)
Stort grattis! :)
Grattis, grattis, grattis!! Så roligt att läsa din berättelse! Skönt att allt gick bra och att ni fått en sån fin och duktig liten princessa! <3
Åh vilken drömförlossning! Hoppas att jag får en liknande:) Med sonen tog det över 24 timmar…
Jag sitter och ryser när jag läser dethär. Önskar er all lycka till i världen! Jolene är så fin :)
Varför åka hem så tidigt? vid mitt bb måste man vara 3 dagar så de kan följa med lite. det säkra före det osäkra.
Gud vad härligt att det gick så snabbt och bra! Låter som en riktig drömförlossning :-) Hade också en 4-timmars förlossning andra gången, intensivt med så skönt! Hon är helt gudomligt söt, njut nu för bebistiden kommer inte igen!
Kram
Åh vad underbart att läsa =)
Sitter här själv gravid i v 39 och väntar, inga känningar alls! (hade jag iofs inte innan med första barnet heller)
Snart är de min tur o uppleva det du just gjort och få veta vem som gömmer sig i min mage, spännande!
Grattis jätte mycket.. :) man blir så glad att läsa detta :)) lycka till :)
Fin blogg!
gullig text :')
kram.
aw, lilla plutt! är så glad över eran lilla familj.
önskar er all lycka. och jag kommer fortsätta läsa din blogg så jag kan hänga med i utvecklingen. hihi.
kram <3
Tårarna bara rinner när jag läser det du skriver, vilken lycka! Jag önskar dig all lycka till med dina två prinsessor, lova att ta hand om varandra. För det är ni värda. Kram! :)
Så fin abilder :)!
Kram
Wow det där gick fort! :P häftigt att det gick så snabbt, bra och lätt! :D
Många lyckönskningar och grattis!
Åååh, grattis. Vad skönt att allt gick så bra och smidigt för dig! Hoppas att du och din familj mår bra.
Gud vilken härlig berättelse! blir riktigt rörd :) o Joline e så söt så!! :)
Man blir ju helt rörd av den här berättelsen :')
Bra berättarteknik och grattis till er alla!
Alfredo Larosa
Blev alldeles tårögd när jag läste, minns så väl min egna förlossning och hur de kändes att hålla min lilla flicka i famnen för första gången.
Skönt att de gick så snabbt och bra, och Joline är super söt!
Kram Sanna
Låter verkligen som en drömförlossning! Och va mycket glädje och lycka man ser i dina och daniels ögon. Blev så tårögd av bilderna, nicolina kommer att blir en så härlig och bra stora syster! Kramar
Vad fort det gick men skönt att det gick så lätt ändå:)
började gråta när jag läste inlägget!! Vilka fina döttrar du har! Och du hade världens finaste mage! önskar er all lycka med er fina, underbara familj!
Fin blogg du har!
Allt bra? :)
Kram, http://isabellasphotographing.blogg.se
glädje <3
Grattis och vilken härlig förlossning! Kramar
Väldigt söta barn du har!
Längtar själv tills jag får min egen,
men de dröjer nog några år till tills min pojkvän
är redo för det! :P
Kram
åh vad roligt att läsa din förlossningsberättelse! och att allt gick så bra :) skönt när det går undan.
tyckte det var extra kul att du skrev så detaljerat om tiden innan det startade. eftersom jag kan vara där när som helst (bf om 3 dagar)
Underbart!! En perfekt förlossning! En sak lämnade jag att undra över i och med att vi kommer att vara i samma situation i februari, nicolina sov då ni for till bb förstår jag. vaknade hon i nått skede av att hon hörde att du hade ont och isf hur reagerade hon? Kom någon dit mitt i natten med nicolina ifall om hon skulle ha vaknat?
Grattis än en gång till er och njut av familjen!
Vad söt!
Åhhh så fint! grattis! Det är svårt att inte bli sugen på en till när man läser förlossningserättelser, skulle kunna föda säkert tio barn (fast nu har jag inga planer på det dock)
Underbart! Ännu en gång,STORT grattis till hela familjen :) <3
Hej! Stort grattis till din nya ängel! Blir säkert lika söt och underbar som din första. :D
Och ännu ett grattis till att du nu ligger top 4 inom heeeela blogg.se! Kolla bara!
Sen undrar jag vad dina kompisar sa när du för första gången sa att du var gravid igen? Tacksam för svar! Kram! <3 :)
Vilken härlig förlossnings berättelse, det är ju så man vill uppleva det!
JAG SJUNGER PÅ BLOGGEN!!
http://enflickaah.blogg.se/2011/october/jag-sjungerxd.html#comment
Kan du också sjunga så?;)
Gud va underbart att allt gick så bra! Joline är jättevacker :)
Jag blir så tårögd då jag läser dethär. En underbar förlossningsberättelse! och jag är så glad för er, STORT GRATTIS igen! :) Nu har ni två underbara döttrar! Åhh jag börjar ju längta efter ett barn jag själv då jag läser dethär, låter så underbart att ha någon som man älskar och veta att de älskar en lika mycke tillbaka!
Men vilken bra förlossning! Jag blir helt rörd.
Grattis igen! Nu vill jag också!!
fin blogg , vad kul du skriver !
Åh så vackert! Underbart det måste vara. Och vilken fantastisk storasyster Nicolina kommer vara!