Jag kollade igenom alla gamla skolfoton och sånt igår när jag var hos mamma. Vad roligt att se hur man såg ut, men sorgligt på ett vis. Tiderna som varit kommer ju inte tillbaka, även om det mesta är sånt som man är glad att är förbi, så finns det också tider som man gärna skulle uppleva en gång till.
Jag frågade av Nicolina om hon ser vem det här är, hon funderade en stund och svarade sen ”Ciina”, fast det är nog jag, när jag var 4-5 år?

Och här är jag när jag var 7 år. Jag var så stolt mina tonade slingor som mamma hade gjort åt mig och Josefin, haha!
Här var jag 9 år tror jag. Jag minns hur jag hatade att fotografen tvingade oss att le ”med tänderna”. Har alltid hatat mitt leende, det är först nu de senaste åren som jag accepterat mitt smile, men det har ändrats så väldigt mycket också så kanske därför.
vad konstigt att be alla att le "med tänderna" för det är ju inte alls naturligt för en del.
När jag senast tog skolkort fick jag kommentaren "stäng munnen" när jag log, vilken egoboost!
va härligt med gamla bilder
det skulle vara kul om du visade en bild på alla er systrar nångång 
underbar hårfärg på d sista fotot
"Ciina" kommer likna dig så mycket då hon växer upp, och blir typ 7! kan se henne framför mig redan, haha