När jag hämtade Nicolina från förskolan idag berättade en av pedagogerna att när de frågat henne vad hon önskar sig i julklapp, hade hon svarat ”en lillebror”. Jag skrattade lite nervöst, men det är nog tydligen en vanlig önskan bland barn i den åldern. Nicolina har faktiskt frågat flera gånger när hon kommer få en lillebror, men att det skulle vara det första hon tänkte på när hon fick den frågan skulle jag inte ha trott.
Tre barn är nog riktigt passligt tycker jag. Vi har alltid sagt att vi ska ha tre barn och det har vi nu. Men jag är ändå bara 23 år ännu och mycket hinner hända. Det är inte något som kommer hända inom den närmaste framtiden, det är jag bombsäker på, men vad som händer om 5-10 år vet ju ingen. Skulle någon kunna garantera att nästa barn skulle bli en lillebror skulle jag faktiskt bli aningen mer sugen på en till faktiskt. Får man säga så? Är det okej att önska en pojke när man redan har tre flickor? Eller är det alldeles olämpligt? Kan man säga så utan att folk tror vi inte tycker om våra småbrudar? Jag skiter faktiskt i vad man borde, för jag kan nog ärligt säga att det skulle vara roligt att prova på hur det skulle vara med en pojke.
Nu går ju inte såntdär på beställning så både Nicolina och jag får fantisera vidare. Hon får nöja sig med mindre värdefulla julklappar.
Jag undrar om inte de flesta tänker så ändå, att det vore roligt att ha en flicka/pojke, men att det i slutändan ändå inte spelar någon roll. :)
Jag tycker absolut att man får önska sig ett visst kön på bebisen. när jag blev gravid med vårt andra barn så önskade och hoppades vi båda att det skulle bli en flicka eftersom vi hade en son sedan innan. Jag var helt ärlig riktigt bekymrad i flera månader innan vi fick se på UL att det var en liten tjej i min mage denna gång. Varför skulle man inte få önska sig ett visst kön? Jag har alltid sett mig själv ha en dotter och en son och nu har vi fått det. Skulle vi mot all förmodan skaffa fler barn blir vi lika glada vilket kön det än blir. Visst skulle vi ha älskat barnet oavsett kön men iaf jag har haft en inre längtan efter en dotter. Själv har jag endast en storebror som jag inte kan säga att jag har så bra kontakt med. Visst umgås vi och pratar men jag har alltid önskat mig en syster och när jag inte fått det så har jag i stället önskat att jag får en egen dotter nångång.
Jag tycker det är okej att önska sig barn av ett visst kön, tror de flesta också gör det men inte vill erkänna. Förstår att det kan vara ett känsligt ämne bland de som har svårt att få barn över huvud taget att andra sedan har önskemål om könet på barnet. Fastän jag ännu inte har barn och inte vet om jag ens kan få det har jag ändå önskemål på vad mina barn ska ha för kön men vet förstås att det inte kan garanteras :) Men det finns ju faktiskt sätt att påverka det själv, både mer och mindre vetenskapligt bevisade ;)
Sedan lär ju faktiskt vissa män ha betydligt fler av en spermiesort, hörde om ett släkte där föräldrarna med hjälp av en viss metod lyckats bli föräldrar till den första dottern i släktet på 250 år!!! Männen i det släktet hade betydligt fler Y-spermier, som blir pojkar, än X-spermier vilket ökade chanserna något otroligt för att få söner. Som lite kuriosa :D Antar att det också kan vara tvärtom.
JANINA SVARAR: Oj jösses va många pojkar! :D Hur menar du att man kan påverka det själv? Jag har bara hört att det är myt att man kan påverka vad det blir :)
Va gulligt :)
Såklart man kan säga ;) Hade förmodligen kännt samma om jag hade tre tjejer! Vem vet om ett årtioende vad eller vem som händer.. ;)