JANINAS

TVÅ dagar kvar till ultraljud. Egentligen bara en för snart är det ju imorgon. Är så otålig så jag håller på att gå sönder, vill veta nu med en gång vem det är som ligger och sparkar där inne (börjar gråta av tålamodsbrist ifall hen korsar benen). Både min och Daniels magkänsla säger fortfarande att det är en grabb men det kan man ju inte lita på. Är nog mer ivrig att få veta denna gång än jag var förra gången tror jag, för då var vi bombsäkra på att det var en tjej och det hade vi ju från förut så det var inget ”nytt”. Det var liksom bara en annan version av samma produkt vi fått en gång tidigare, haha. På UL när de sa att det var en tjej kändes det mest som ”jaa men det visste vi redan”.  Vi är båda (speciellt jag) väldigt intuitiva typer.

Jag vågar inte lita på magkänslan på samma sätt nu just för att det känns så omöjligt att jag skulle få en pojke, jag kan inte föreställa mig att det skulle vara en tjej men ändå vågar jag inte tro att det är något annat. Nu låter det förmodligen för vissa som att vi inte skulle vara nöjda med en tjej men så är det ju verkligen INTE! Som jag skrev förut så önskar jag båda lika mycket, det spelar ingen roll så länge det är ett friskt barn men klart att man är nyfiken på ifall det är en annan sort denna gång (nu blöder säkert alla genus-öron, haha). En med snopp liksom, coolt!

Den som lever får se.