Jag och lillan blev ensamma redan 8:30 imorse. Daniel skulle iväg på en grej före jobbet, och eftersom han skulle föra Nicolina till min mamma på samma väg så var hon tvungen att åka med redan nu. ”Grejen” kommer jag berätta inom snar framtid, inget är dock 100% säkert ännu så det får förbli hemligt tills vidare.

Så hittills denna dag har vi bara ätit frukost och busat. Nu sover hon ut i vagnen och jag ska ta en dusch och sen dammsuga. När vi ätit lunch måste vi gå in till stan och handla mat och fredagsgodis, för ikväll kommer Carro hit och då ska vi ha tjejkväll. Yay!

Nå äntligen går det att blogga! Det har varit nåt strul med verktyget så jag har varken kunnat göra inlägg eller kolla kommentarer. Nu är klockan redan supermycket och jag borde faktiskt ligga och dregla på kudden den här tiden, men jag tänkte ändå dröja ut på tiden lite extra nu när det äntligen går att blogga. Tänkte berätta att vår dag bestått av helt vanliga saker, så som parkhäng, lek, bråk, gnäll, skratt, lejonvrål och till sist bad.

Ungarna blir bara mer och mer sammansvetsade för varje dag som går. Nicolina blir alltmer beskyddande över sin lillasyster och blir inte lika lätt berörd när lillskiten förstör hennes legotorn eller äter upp hennes teckningar eller kryper över henne eller drar henne i håret. Joline då igen blir alltmer egen och kan bli så arg när Nicolina tar ifrån henne något som hon inte får ha. Hon slår runt sig och skriker och ger Nicolina onda ögat, och nästa sekund kryper hon efter storasyster överallt och vill vara så nära som möjligt. Det är så himla intressant att se på de där två, hur de  är tillsammans.

Imorgon far Nicolina till mommos och stannar där till måndag. Hon längtar efter att få åka dit, jag längtar efter att kunna se på teve mitt på ljusa dagen, Joline längtar efter att få ha mig för sig själv. Vi längtar allihopa.

Nu kom Daniel hem och vi ska äntligen få dregla på kuddarna, samtidigt. Go’natt!

Bloggen är lite off för tillfället, livet rullar på som vanligt och jag går och dagdrömmer mest hela dagarna. Längtar, får ångest, ger mig själv en örfil och fortsätter längta och drömma. Det är så mycket jag vill med min framtid och jag är så glad att jag har hittat en man som delar drömmarna med mig. Man lever bara en gång, så simpelt är det. Det man vill göra, ska man göra nu. Om tio år kan det vara för sent.

Och så lite inspiration på det..

Bilder från weheartit.com

Imorse var vi på 10-månadskontroll med lillfjärten. Hon är nu 70 cm lång och väger 8470 g. Jag tänkte ju skriva några rader om henne, men hon har faktiskt inte ändrat så mycket den senaste månaden förutom att hon lärt sig gå med gåvagnen alldeles nyligen, når nya höjder nästan varje dag och vinkar när någon säger hej eller hejdå. Sen förstås småsaker som man inte riktigt tänker på. Hon utvecklas och blir stor hon också som alla andra, och det är så roligt att se hur hon upptäcker världen ♥

Här är en fjuttig filmsnutt som jag lyckades filma idag när hon gick med gåvagnen. Den blev inte lång men ni ser ju hur duktig hon har blivit. När Nicolina var 10 månader hade hon just lärt sig krypa, och hon var mycket mulligare än Joline. ”Bilringar” över hela kroppen och stora runda kinder. En riktig michelinbebis var hon redan från första början! Därför känns det så ovant att se lilla Joline ta sig fram, hon ser så himla liten ut om man jämför med Nicolina. Och då har Jollan redan krupit ca. två månader och nu går hon snart också. Men klart man har bråttom att lära sig saker och ting när man har ett yrväder till storasyster :)

Kan även tillägga att där i slutet när hon faller så skadar hon sig inte, hon började gråta mest för att hon blev rädd och trodde att hon skulle slå sig. Hon ställde sig upp och fortsatte gå nästan genast när jag slutat filma. 

Idag har det nog varit riktigt höstväder. När Nicolina for iväg till dagklubben imorse var det bara 9 grader, och temperaturen har nog inte varit högre än 13 sen dess. Samtidigt som Daniel åkte iväg till jobbet gick vi ut till lekparken, och då skulle vi nog behövt vantar. Jag hade spänt fast plastpåsar på Jolines fötter så hon inte skulle bli blöt, haha. Vad gör man annars ifall man inte har stövlar åt en sån liten skrutt?

Ikväll steker vi plättar till middag tror jag. Det har blivit en favorit den senaste tiden. Förut stekte jag sällan plättar, nu blir det kanske en gång i veckan. Men det är ju så gott och Nicolina blir alltid lika glad när hon får vara med och vända på dem.

Vår lilla bebis blir bara större och större, och nu är det minsann inte långt kvar tills vi ställer till med ettårskalas! Imorgon ska vi på kontroll och se hur stor hon har blivit, kan skriva mer då om hennes utveckling.

Jag började morgonen med att ta blodprov. Dags att kolla sköldkörtelns värde igen, nu återstår det bara att orka ringa till Vårdcentralen och fråga hur svaret såg ut. Min läkare har inte ringt ännu så förmodligen är det inte så allvarligt. Jag har underfunktion och det har inte blivit helt återställt efter graviditeten. Strax efter förlossningen steg det och blev överfunktion, och i april när jag senast tog blodprov visade det sig att det hade blivit för lågt igen, så jag hoppas det är stabilt nu och att jag får ta en hel tablett Thyroxin alla dagar i veckan. Det är så jobbigt att hålla på och halvera dem tycker jag. Hehe.

Sen efter det har vi hunnit vara ut till parken, och det var ju himla tur att vi hann med det för när vi kom hem började det regna, och har regnat sen dess. Barnen åt mellanmål när vi kom hem och sen la jag ut Joline att sova sin eftermiddagsvila, och jag skulle så gärna trängt in mig bredvid henne i vagnen. Så mysigt att sova i frisk luft och till ljudet av regn som smattrar mot fönstret.

Skulle jag inte ha bakat kakor igår kväll så skulle jag göra det nu. Jag är trött och har huvudvärk, och vill bara göra något mysigt och lagom underhållande. Nicolina underhåller sig själv riktigt bra i alla fall, bygger lego och grejer. Så skönt att slippa höra på gnäll och trots när Daniel jobbar kväll, när man är slut i huvudet och när vädret suger.

Long time no speak. Vi lever och mår bra och tystnaden beror helt enkelt på att jag inte haft något att blogga om. Det har jag egentligen inte nu heller, men för att inte döda bloggen helt och hållet så tänkte jag slänga upp en tävling! Det var ju ett tag sen, och sånt gillar ni väl?

Det jag nu tävlar ut är TRE produktkit från Natusan (värde: 200kr/kit), från serien First Touch. Det är en vårdande och mild serie som passar barn från tidig ålder. Tre vinnare dras nästa vecka, och allt ni behöver göra för att vara med i tävlingen är att kommentera detta inlägg och berätta varför ni vill vinna. Glöm inte att fylla i namn och e-post!