Jag har dragit mig för att skriva om detta på bloggen eftersom jag inte orkat besvara nyfikna läsare och samma frågor gång på gång, men det är faktiskt så att vi kommer flytta igen den sista september.

Orsaken är enkel. När vi skrev på kontraktet blev vi inte informerade om rörrenoveringen som kommer ske i detta hus i januari. När vi frågade om det blivit någon renovering fick vi som svar att det nog är först om några år det blir aktuellt, och att hyresvärden inte brukar gå på de styrelsemöten som ordnas. Vi litade på det och tänkte att inte kommer vi ju bo här så många år. Renoveringen medför oljud och avbrott i el och vatten lite nu som då, det kommer inte vara angenämt att bo här mellan 7-16 på vardagar, och så kan det hålla på i flera månader. 

Det är helt enkelt inte acceptabelt eftersom vi då kommer ha en 3 månaders bebis som behöver få lugn och ro, en treåring som behöver få mat, och en trött mamma som behöver få göra sina behov på en riktig toalett. Vi kan inte bo i ett hus där el och vatten försvinner lite nu som då.

Sen tar det inte slut där, vi har en lång lista på saker som borde fixas, men när vi nämde två åt hyresvärden (som för övrigt knappt går att få kontakt med, hon skickar sin mamma att göra alla ärenden och skitjobb) så fick vi en utskällning och var ”gnälliga” och ”hade för höga krav”. Den gången handlade det om att vi ville de skulle ta bort ett jätte stort skåp som inte var vårt, och att Nicolinas dörr inte går att stänga.  

Sånt som man inte märker före man flyttat in, som t.ex. att halva badrumsgolvet svämmar över när man tvättar ansiktet (så ni kan ju tänka er hur det ser ut när man duschar!), eller att den fjuttiga diskmaskinen inte ens gör disken ren fastän man köpt det bästa diskmedlet som finns och kört samma disk 4 gånger, sånt får man tydligen inte klaga på eftersom man valt att flytta in fastän dessa brister finns. Hur ska man kunna veta sånt före man verkligen flyttat in?

Listan blir mycket längre än så, så efter att ha bett om att få flytta ut före renoveringen (men blivit nekade eftersom hon påstod att det var ett 1 års hyreskontrakt, men sen när Daniels pappa kollade på kontraktet så var rutan tom där det står hur länge man måste bo kvar, enda som står där är att det är 1 månads uppsägningstid) så började vi kolla runt på lägenheter och valde en 4 rummare som ägs av någon vi känner. Och även om den inte är världens snyggaste så har vi ju inte hela livet på oss att hitta något nytt eftersom vi vill hinna flytta före jag ska föda. Vi har tänkt tapetsera om där och vi ska försöka hinna med något rum före babyn kommer, men annars så får det ta den tid det tar. Bra planerad är den i alla fall, och perfekt med tre sovrum och stor inglasad balkong. 

Vad som helst är bättre än det här. Jag ville bara berätta det nu eftersom denna lägenhet är ut på Findit, så om någon av mina läsare bokat visning så bli inte förvånade om ni helt oväntat får syn på oss :) Och så kanske någon tackar mig senare för att jag berättat hur det ligger till och ni valt att avboka visningen.. haha.

Nu är vi hemma i stan tillbaks.

Det var skönt med en liten ”paus” på landet, det doftar så mycket mer av sensommaren där än det gör här, och jag älskar den doften. Frisk luft och äpplen, ungefär :)

Vi beslöt oss för att köpa vagnen som vi kollade på idag. Den var hel och ren och det är huvudsaken! En Carena från 2007, passar riktigt bra att ha när vi ska ut på långpromenad.

Det blir en resa till Oravais ikväll och vi spenderar natten där. Vi ska kolla på en vagn som finns där imorgon klockan 16, och eftersom Daniel arbetar natt denna vecka så är det enklast att jag och Nicolina åker med dit lite tidigare än han brukar ikväll och så åker vi hem tilllsammans imorgon kväll och på samma gång kollar vi på vagnen, så blir det inte så många resor fram och tillbaks.

Det är en syskonvagn vi ska kolla på. Vi har kommit fram till att det nog skulle vara bra att ha en att ta till, en som babyn kan sova i och som Nicolina kan sitta i, för i vinter kommer knappast Nicolina orka gå eller stå några långa promenader med vinterkläder och allt. Dessutom är det nog mysigare för henne att få sitta nerbäddad under en filt när vi ska ut på en långpromenad, långa promenader är ju faktiskt något som vi är ut på var och varannan dag så det känns bekvämast för oss med en syskonvagn. En billig begagnad kör vi på, det är ju trots allt inte flera år som den ska vara i användning eftersom Nicolina är så stor redan, huvudsaken vi har en nu i vinter för än så länge älskar hon att sitta i vagnen. 

Och de gånger som vi bara ska till affären eller ut till någon lekpark eller in till stan så tar vi Emmaljungan som babyn får ligga i, och då får självklart Nicolina gå själv. 

Oj vad Nicolina var nöjd över att få krypa upp i vagnen idag, hon har varit trött hela morgonen och jag har haft huvudvärk så vi har bara slappat i soffan framför Mumin.

Nu sover hon som sagt och det ska hon få göra, mer än 1 timme. Det känns bra att det är så många som skrivit positiva kommentarer ang. det förra inlägget, det känns som att jag bara fått negativa kommentarer tidigare när jag nämnt något om att Nicolina sover middag, eller att alla blivit förvånade över att jag har en dotter som fyller 3 i december och som fortfarande sover middag. Jag började nästan tro att det hör till att inte sova middag längre, för när jag var liten sov vi middag på förskolan, och då var vi 5 år. Alla barn är som sagt olika, och jag tänker fortsätta låta henne sova middag så länge det går, för det är (som någon annan också skrev) skönt för både henne och mig. Enda orsaken varför jag skulle vilja att hon slutar med den är för att hon skulle sova längre på morgonen istället, men hon verkar ju inte fungera på det sättet så vad är det för vits att ta bort middagsvilan då? Är de trötta är det väl bara bra om de vill sova.

Samma sak gäller nappen, den ser jag ingen brådska med att ta bort eftersom hon bara har den när hon sover eller när hon är riktigt ledsen. Hon har jätte fina tänder och hennes språk utvecklas precis som det ska, så det känns bara elakt att ta bort något från henne som hon anser är tröst och trygghet, för hon VILL ha den när hon ska sova. På dagen försöker vi dock ha bort den hela tiden eftersom att hon pratar mycket mindre när hon har den, och som vi alla vet så måste man öva på det man ska lära sig.

Mycket babbel om en så liten sak egentligen, alla gör det som de själva tycker är bäst för sitt barn, för det är ju trots allt föräldrarna som känner sitt eget barn bättre än någon annan.

Lilla gullet för exakt 1 år sen ♥