♥

Ser att det är många som undrar hur det går för Nicolina nu när hon fått glasögon. Hon älskar själva glasögonen men de första två dagarna ville hon gärna ta dem av sig. Det kändes väl ovant och smått irriterande att behöva ha dem på sig hela tiden. Men det var som sagt bara de två första dagarna, nu vill hon inte ta dem av sig. Hon har dem på när hon badar och när hon ska klä på sig eller tvätta ansiktet och måste lägga dem åt sidan så blundar hon. Ögonen har förmodligen vant sig med dem nu.

När hon hade dem på sig första dagen var hon väldigt fascinerad över att hon kunde se fiskmåsarna så tydligt. Allt annat kollade hon lite extra på också så hon märkte nog att hon började se bättre. Ibland kan hon stanna upp och fråga ”var har jag mina glasögon?” och en sekund senare märker hon att hon har ju dem på sig. Gullungen! ♥

Idag ska vi till Vasa och hämta Nicolinas glasögon. Känns lite vemodigt eftersom hon inte vill ha glasögon, men samtidigt vill ju både hon och vi att hon ska se bra. Hon måste ha dem helt enkelt men ändå känns det tråkigt att något så viktigt känns jobbigt för henne. Vi har liksom inget annat alternativ.

Idag har jag även fått min första lön. Den var inte så hög som den ska vara eftersom den bara är för 3 veckors jobb, men ändå är det SÅ mycket bättre än det jag fick från FPA när jag var vårdledig på heltid. Så skönt att jobba söndag fastän det känns jobbigt just då på morgonen när klockan ringer, härligt att bara jobba tre dagar i veckan men ändå få lön för fyra.

Nästa månad ska jag jobba tre dagar mer än vanligt  i alla fall så jag får lite extra pengar inför Daniels semester. Då har vi tänkt spendera två dagar i Tammerfors och besöka antingen Särkänniemi eller Puuhamaa, och Ikea. Jag längtar redan!

Jag har aldrig tidigare förstått varför man skulle vilja ha barnen så tätt som ett års skillnad, förstår nog inte riktigt ännu heller men efter Joline har jag snabbare börjat känna mig redo för en till. Jag minns ännu när Nicolina var kring 1,5 och jag tänkte på hur det skulle vara om jag blev gravid då, jag kände mig varken mentalt eller fysiskt redo förrän hennes tvåårsdag närmade sig. Visst är det jättebra sen när de blir äldre att ha varandra nära, det kan säkert bidra till ett starkare band, men av egen erfarenhet så är 2-3 års skillnad riktigt passligt. Hur tänker ni mammor kring åldersskillnad? Ska det vara tätt eller en paus emellan? 

Det är roligt att Nicolina minns när Joline låg i min mage och att hon har uppfattat hur snabbt Joline har växt. Vi kan prata om hur det var när hon bara låg på golvet och tittade på Nicolina och då förstår hon även att lillasyster kommer bli ännu större. Det har varit skönt att kunna förklara åt henne varför Joline ibland (ofta) behöver mer uppmärksamhet. Sen har det förstås varit väldigt behändigt att hon kunnat gå på toaletten, hämta saker från skafferiet när hon blivit sugen och jag inte kunnat stiga upp ifall jag t.ex. ammat, hämta blöjor eller våtservetter när min mammahjärna svikit, o.s.v. Skulle hon varit i Joline’s ålder när hon blev storasyster så skulle hon typ pekat på lampan om jag bett henne att hämta nåt, haha.

Ändå längtar jag så oerhört mycket efter trean nu redan fastän Joline är så liten ännu. Ifall vi kan få en till vill säga, man ska inte ta något för givet. Allt från graviditeten till att se hur syskonen knyter sitt band är så underbart och absolut det bästa i livet. Idag när jag och Nicolina satt och beundrade Joline och funderade på hur liten hon varit, gav hon henne flera kramar och viskade i hennes öra ”jag tycker så mycket om dej Jolly. Du e så sööt”. Sen när jag sa att vi om några år kanske får en till baby, sken hennes ögon upp och hon gav ifrån sig ett glädjetjut och började fantisera om hur hon ska hålla i den lilla babyn och vagga henne. Ja, hon vill bara ha småsystrar, haha. Något som hon också ser fram emot är att få dela storasyster-rollen tillsammans med Joline.

Hon är så duktig! Men jag förklarade att mamma och pappa måste jobba mer innan vi kan ge henne ett till syskon. Och det förstod hon ju såklart, vår kloka Nicolina ♥

Vet inte riktigt vad jag ville komma fram till med detta inlägg, ville bara skriva av mig lite. Men jag lovar och svär, babyfabriken är inte igång och kommer inte vara det på ett bra tag. Jag nöjer mig med att längta och drömma om framtiden, det är fint det också!

Idag hade jag bokat tid hos frisören åt mig och Nicolina. Först ut var Nicolina och hon skulle bara klippa lite av topparna och luggen. Hon var jätteduktig och satt så tyst och lugn från början till slut, och när hon var färdigklippt fick hon välja sprayfärg som hon fick slingor av. Hon blev så fin!

Sen var det min tur. Jag skulle färga utväxten, lägga i lite färg i resten av håret och klippa luggen. I mars var jag och klippte bort rätt mycket från topparna så de har inte hunnit bli slitna ännu. Men saxen (och rakmaskinen) fick ändå åka fran mer än till luggen för jag bestämde mig för att göra en sidecut! Har varit sugen på en enda sen i höstas men inte riktigt vågat ännu. Men nu tyckte jag det var dags för en förändring (och så gjorde ju min största idol Avril samma sak för ett tag sen) så håret fick ryka. Känns förstås ovant men jag (och Daniel) gillar min nya frisyr. Den passar min stil och personlighet perfekt!

Hejsan hoppsan!

Det börjar bli några dagar sen jag bloggade sist nu igen. De dagar jag jobbar så orkar jag inte blogga när jag kommer hem, både i söndags och igår hade jag en sån hemsk huvudvärk när jag kom hem så att sitta framför datorn var bara att glömma. Men idag känns det faktiskt inte så farligt. I och för sig så har jag ju vetat hela dagen att efter idag är jag ledig framtill söndag, så då är det lättare att va pigg. Sen var vi dessutom så snabba idag så vi blev färdiga tidigare än tänkt, och det känns ju förstås skönt.

Ikväll ska vi med Nicolina på fotbollsträning. Det är första mötet och chansen är stor att hon inte är redo ännu, men vi ska gå dit i alla fall och se hur det går. Det skadar ju inte att prova! Är hon för ung så provar vi igen nästa vår ifall hon är intresserad. Vi vill att våra barn ska hitta en hobby som de tycker om, något de kan börja med redan som små. Att ha något att fokusera på och något att göra på fritiden (speciellt i skolåldern) är väldigt viktigt för oss. Jag ångrar att jag själv inte brydde mig om sånt när jag var liten, DÅ kändes det mest småjobbigt men i efterhand önskar jag att jag t.ex. spelat fotboll eller börjat med dans, så jag skulle ha chans att bli riktigt bra på något. Men jag hade i och för sig inte nån som pushade mig att göra något heller.

Nu öser förstås regnet ner, men det kommer inte stoppa oss.

♥ ♥ ♥

Igår kväll fick jag mail från en otroligt duktig tjej som ritat av Nicolina och Joline. Man känner sig så hedrad av sånt här, att någon lägger tid på att rita av ens barn utan att man själv ens vet om det. Man blir ju så glad! Skuggningen och allt är så himla bra gjort, jag har suttit länge och beundrat bilden och önskar att jag själv också kunde rita så bra.

Tjejen bakom teckningen heter Ida och ni hittar denna teckning och många andra fina på hennes blogg – ”Livet enligt fröken Ida”.